Norrländska Korrespondenten – 14 december 1869, sida 2

nag dag tala rent ut med fru Grill, — sade fru Thunell och sjönk ned i en liten sidenklädd kabinettssoffa. Mitt samvete tillater mig ej att tiga längre. — Ack, min snälla Gabrielle, det är en horrör att en flickas rykte skall bli alldeles perdu, genom föräldrarnes blindhet. — Huru orätt voro det icke derföre af oss om vi tego. — Jag vill gerna medverka i ditt goda uppsåt, om flickan kan räddas. Skulle mia Hilda göra någouting opassande, så vore jag mera än tacksam, om någon gjorde mig uppmärksam derpå. — Din Hilda kan icke vika från det rätta. Dertill har hon fått en alltför moralisk uppfostran. Men denna förklemade Selma, som alla krusa och bocka för, är just skapad att råka in på villovägar. — Stackars flicka, en kvinnas rykte är som stålet. — Lita på mig, Amanda. Jag vill göra hvad jag kan, för att rädda henne. Fru Grill må bli ond eller god, men i morgon dag går jag dit och tar bladet från munnen. — Ditt hjerta, Gabrielle, är som guld! — Säg inte så, Amanda! det är hvar och en menniskas pligt att göra det rätta. Du skall älska din nästar,