Norrländska Korrespondenten – 10 december 1869, sida 3

välvilja och återgaf honom alla hans förra gods och förläningar. Rosladin, hittebarnet, gjorde sig alltid förtjent af sina föräldrars kärlek och bibehöll äfven sin konungs ynnest, i hvars tjenst han både i fredliga och krigiska värf blef fäderneslandet till stort gagn. (Sn.-P.) Slut. Deltagande vänner. Af Sylvia. I. En francais ur sköna Helena ljöd genom salen. De lätta paren fladdrade fram och tillbaka. Ögon strålade, läppar logo, buketter doftade, solfjädrar hviftade och allvarliga unga gentlemen, och gentlemen med dinglande pince-uezer och oemotståndliga leenden svängde om med sina damer efter den lifliga musiken. Förnöjda mammor och observerande tanter hade placerat sig der de bäst kunde bevaka de intrressen som bundo dem i balsalen. Lefnadströtta eleganter stodo i väl valda attityder i dörrarna eller lutade sig mot kakelugnen. Stadgade ungkarlar och äkta män sutto fundersamma vid spelborden i smårummen och vaktmästarne med af glacer och konfekturer dignande brickor skyndade fram, nästan jagande hvarandra.