Norrländska Korrespondenten – 7 december 1869, sida 3

na, att uppfostras. Denna tog en moderlig värd om den lille faderoch moderlöse gossen hvilken snart blef allas gunstling. Genom en vårdad uppfottran kommo hans anlag att tidigt utvecklas, och han gjorde rätt vackra framsteg i bokliga konster; men krigiska öfningar voro likväl för honom kärare, hvarföre konung Karl lät honom välja krigareyrket, Denne hans välgörare lemnade emellertld snart detta jordiska, men efterträddes pa tronen af sin son, vår store och oförliknesige Gustaf II Adolf, hvilken, så snart Rosladin uppnått mogen alder, tog honom med sig i kriget mot Polen, hvilket krig han ärft efter sin fader. Rosladin fick likväl ej länge tillfälle att här visa sin tapperhet, ty kort efsin ankomst till Preussen, der kriget nu fördes, blet han i en skärmytsling tillfångatagen och förd till en fästning i det inre Polen. Här kastades han i ett hårdt fängelse, der han knappt fick skåda degsljuset, svilket sparsamt iosläpptes genom on liten öppning i muren. I detta osunda näste satt han tuspärrad öfver ett års tid med en grym och omensklig polack till fångvaktare. Men i denna sin ensamhet öfverlemnade ban sig åt sjelfbetraktelser och vederkvickte sig ofta i bön och sang till Gud. (Forts.)