Norrländska Korrespondenten – 26 november 1869, sida 3

få framföra denna helsning, — sade han derföre, — och jag är öfvertygad om att kommendauten skall blifva eder tacksam för detta medgifvande. Nu lemnade tänriken med sina soldater rummet, hvarefter de båda vännerna ostörda fortsatte sina förrädiska ötverlägguivgar. Det var såsom redan nämndt den 6 Juni som danskarna först visade sig utanför staden, men ej förr än den 10 började belägringen på tullt allvar. Härunder hade den raske Fabian Fersen haft tid att ötva stadsboarna i vapnens bruk, indela dem å vallarna och vidtaga hvad eljest kunde vara af nöden till stadens försvar. Då derföre fienden började beskjuta murarna och inkasta bomber och fyrbollar i staden, besvarades elden både från valarna och fästningen ganska allvarsamt, och Fersen gjorde till och med flera lyckliga utfall, hvarvid hundradelals fiender blefvo på platsen eller toz.os tillfanga. Alla gjorde sin skyldighet och stämningen var i allmänhet den bästa bade ibland soldater och borgare Sjelfva den förut så hallstarrige Jörgen Kock tycktes numera intagen af ifver för försvaret, ty han nöjde sig icke med att blott sjelf jemte sina tjenare infinna sig på den at honom anvista platsen, utan han värfvade mera folk. På detta sätt fortgick belägringen