Norrländska Korrespondenten – 19 november 1869, sida 3

nienta, ref der ihjäl ännu en kvinna, sårade hundar, menniskor och kreatur samf förswann inåt skogen. Under loppet at några få timmar hade fåledes wilddjuret dödat tre menniffor och mer eller mindre i illa fårat trettioen personer alla sullwurnn samt semtiofyra kreatur. Detta är in i och för sig förfärligt och blifwer det ånnu mera, då man besinnar att efter allt utscende wargen warit angriven af rabies. Hjertat will stanna i en, då man gå fig de widare följderna af denna oly d Abldiens hos vicekonungen af Eqyp: ten. Härom skrifwer Stockholms Dag: blars korrespondent, den ende fwensk, som jemte prins August blifwit indjnden att öfwerwara festligheterna wid Suezkanalens öppnande. Jag och min wän Jdsen stego, efter att have pyntet os i vor bedste Stas, upp i den öppna kalesch, fom wäntade utanför wårt hotells port. Det will säga, wi stego wäl knappast upp, ty wi halft lyftades och halft puffades npp af wår drogman och mår (förelöpare, ty lasaren skall weta att till ett ekipage comme il fant härstädes hörer jemwäl en cursor eller preesultator (fördanfare ), en bars bent och barhalsad arab, klädd i fezz och blå eller hwit skjorta med ett siltesbälte om lifwet och en tång staf i handen Den ne stackars fart, fom är ett bihang till kusken och hästarne, fpringer framför wagnen, äfwen då kusken för startt traf, och rödjer wäg för sitt herrffap med både hala och händer, ty han skriker fom en turt och flår omfring fig med stafmen. Åsnedrifware, åkande, gående, både folk och få, med ett ord alla och allt mår ste ur wägen; och utan denne förelöpare slulle det al brig gå för sig att komma fram i hwimlet på de trånga gatorna härstädes. Men för att kunna hålla ut med ett så dant löpande fordras det härwarande bcfolknings starka lungor och atletiska froppar. Med löparen framför hästarne och tolfen bredwid mår swarte tufft på fult bocken, bar det af (El. 9—10 f. m.), först till utrikesministern Nubar Pascha, fwilfen dock redan begifwit sig till thediven, dit mi också skickades till ett storartadt pas lats inwid Nilen straxt utom Cairo. Wi färdades genom lundar af cactusträd, hör ga palmer, acacier och sycomorer, och kommo slutligen till det widsträckta slottet, fom har flera borggårdar. Slottet, för: sedt liksom alla byganader här, med platt taf, är endast 2 wåningar högt; åt den inre borggården löper rundtomering båda wåningarne öppna balkonger, der hofherrar i parti spatserade. (Af Hoffruntimb. ret syntes naturligtwis higen enda). Wid stora trappan emottagos wi uf en, mot wanan i Europa, höflig portwakt, klädd fom alla de andra hofmännen och betjenterna i swart bonjour, och röd fezz på hufwudet. Ii infördes derefter i en ftor fal, med öppna glasdörrar åt en veronda utåt Nilen, fom bred och gulgrå sköljde flottets fot. En anmärkning, fom jag gjorde wid deuna andiens i dess helbet, mar att allt gif här få enkelt och på samma gång märvigt till. Inga mer efter mindre före näma wakthafwande; inga mer eller mins dre oförskämra betjenter — ingenting ftötande på fjesk och migtiahet. En entel salong med sammetsklädda stolar och foffor utgjorde wäntsalen, och der fatt eu del af de eyyptiffa embetsmännen med fina portföljer och föredragniugslistor. Kaffe