Norrländska Korrespondenten – 19 november 1869, sida 3

— Nåväl, en skål för din blifvande fästmö! — fann sig kammarherren. — Hvad vill detta säga? ... Du måtte väl veta, att jag redan gjort mitt val, och att drottningen så godt Som gifvit sitt samtycke. ( — Jag vet det ganska väl, men om drottningen nu ändrat sig och gifvit bennes hand åt en annan? Död och afgrund, då vödpråkar jag denne andre! — utropade kaptenen med häftighet. — Är det den nyhet du medför, så säg straxt hvem min rival är! — Sakta, sakta, min vän! Hvarför denna hetta! Du måste visa mera lugn och kallblodighet. — Omöjligt! . . . säg genast hans namn! eller — jag stöter ned dig! — dundrade han, ursinnig af vrede, och drog sin stålvärja. — Nåväl! jag ser att en duell er emellan ej kan undvikas, och du skall i alla fall snart få veta hvem det är .. säledes . . . det är löjtnant Stackelberg. — Ha! jag anade det! — utropade kaptenen och rusade besinnigslöst mot dörren, men hejdades af kammarherren som fattade honom om lirvet och sade. (Forts.)