Norrländska Korrespondenten – 16 november 1869, sida 2

nare och deras reliaioneöfnine, — om inswar för ven, fom träder till eller ute sprider willfarande lära, — om boraes närsetens asskaffande och förbur att i tonkurs fastställa tmånagadord om mins bre än 25 procent, — samt om advofas ters anstållande wid domstolarne. — Dessa förslag afstyrttes mestadels på formella skäl, bwaran be torre gå igen min nässta riftedag. i 2 Mordbrand. I tidningen Upsala strifwes: Landfhandlanden Carl Dahlgren i Stafs by af Wesslands socken blef mid sommartinget med Upsala läns norra domsaga tilltalad för mordbrand, hwillen skulle egt rum den 22 Jannari detta år, och hwarigenom det D. tillhörande boningshnset nedbrunnit. Elden hade utbrutit några timmar efter det D. begifwit sig på resa till Gefle, och då stäl förefanns, att den warit anlagd, tät Upsala läns Brantstodsbolag hos ton. befhde anhälla om förorrnande för t. f. tronolängmanuen Fr. Brändström i Elflarleby att ut föra åtal mot D. Detta ledde till den påföljd att D. — fom wid första förhövet erbjöd fig med ed styr fa, ret elden uppkommit af wåta eller åtminstone utan hans förwållande, hwilket likwäl wägrades honom — wid fortsatt ransakning den 17 nästlidne Augusti blef i häkte inmanad. Ejter förnyade förhör och sedan full bes wisning blifwit förebragt, fäldes D. flute ligen den 1 dss till 3 års straffarbete samt förlust af medborgerligt förtroende för alltid. — Borgmästaren i Engelholm har uttagit sitämnina å grefwe Pesse, med. toktor Wenrt, rektor Borgström och) bantz lanteu C. A. Carlesen för ret te skulle hafwa tillstätt foltjamling samt tefus tom betett fia på ett sätt, fom br borgs mästaren tyder wara straffwärtt och för honom personligen förolämpan e. Öfwer tjugo wittnen, en frarefiffal, en länsman, en kållarmästare, en tirningeskrifware, en mångd peesecsionater och annat godt folk skola in och wittna. Länge bar i staten omtalats, säner Engelkolms tirnina, att ofwannämnde rättegång skulle komma till ftånd, men få eller inga kunde tro, att boramältaren ens wille fullfölja sin yttrade afsigt härutinnan, få mycket mindre, fom ret är otroliat, att ve nu stämra berrarne funna ådömas något answar för sina i stämningen widrörde åtöranden, hwilka för of enfaltigt och okunnigt folk synas helt oskyldiga. — Men juristerna kanske fe foten annorluda. — Emellertid är den meningen reran temligen allmän inom staden, att boromästaren kommer att i ett afseende — om icke itwå — mera förlora än winna på kraftyttringen mot flera af sambällets mest anserte och at: tare medlemmar. Hwarföre processar man? fortsätter tidningen. En rel föregifwa fig dertill blifwa twingare, för att få saken laaligen afgjord; — många fänna ett behef ar att tigaa i delo med fin nästa; och ej få få frestas dertill af förefpealingar, om fmutfia minft och om erhållanret af fördelar, bwilfr te tro annars skulie gå I förlorade. — Hwar ech en har sitt fmepe släl bwarför han processar. Wäl förföta alla redliaa tomare att, få widt möjligt är, tillwägabrinaa förlitning parterna emellan i de månaa mål, hwars betydenhet utgör snart saadt ingen, — och bwari trätofröet hwälfwer sig om