Norrländska Korrespondenten – 16 november 1869, sida 2

des danska trupper; således var hvarje minuts dröjsmål farligt, men utan att en sekund tänka på sig sjelf, lyftade Wrangel upp den utmattade Gyllenstjerna i sadeln och dref hästen emot svenskarnes leder, hvilka egnade den ömmaste vård åt den alskade öfversten. Emellertid stod Wrangel der ensam med sitt hjeltemod och blet efter ett kraftfult motstånd tillfångatagen af danskarne. Men snart ankom en svensk truppafdelning och Wrangel blef åter fri. Han nalkades nu svenska lederna, förande som fänge vid sin sida dansken grefve Reis, hvilken förut tillfångatagit Wrangel. Ett kompani af fotgardet var det första han stötte på. Wrangel öfverfor detsamma med orolig blick, men den ljasnade då ban mötte sin unga stjufbroder Clodts öga. Denne var ytterligt blek och hade ombunden panna. Wrangels sinne hade veknat under krigets skakande uppträden och hans hjerta var nn öppet för försoning och milda känslor, hvartill hans eget ädle uppförande emot Gyllenstjerna mycke bidrog. De båda brödernas ögon möttes, ocl Wrangel kände liksom en solstråle genomvärma sitt hjerta och bortsmält: den isskorpa, som länge legat deröfver. Tillfället var högtidligt, och ef: ter att några ögonblick ha betrakta