Norrländska Korrespondenten – 9 november 1869, sida 3

för mycket tillbaladragen. Friskt och stark, som ban war, blet han dock flera aän: ger af honom i styrka wida underlägg. na individer misshandlad, då han stället funnat — om ban rertill eat savoir faire — med ett enta flag krossa fin wederdeloman. — Påftåenvet att L. af miftag blef bjuden till boramästaresexan, är en gammal esanning, fom retan fame ma afton, så snart L. inträffat a Näl: let för jesten, hwiskades — troligen af någon mot honom fiendtligt sinnad perfon — både honom cch andra i örat. Det wore oc högst besynnerligt, om han wid det tillfället skulle blifwit förbigåns gen och till en sådan egrannlagenhet tunde aldrig borgmästare Åker hjelm gö ra fig skyltia; twärtom — sa berättas det — bar frih. Å. sjelf inskrifwit hang namn på bjurningslistan, då han fann nimnda listas författare hafwa derifrån uleslutit detsamma. — Att LT lörgått sig mot en förman den aftonen, betwifla wi Det skulle emellertid wara oss aanska kärt, om denne förman sjelf wille härom lemna allmänheten säker upplysnina till förskingrande af alla twetydigheter här: utinnan. — Aj ve framlagda wittnesmalen framgar tyrligt, att L. den af tonen ide war af starka drycker öfmers lastad; men re, fom sågo honom liaga på soffan i waktrummet — och jörfattaren till dessa rader war just en af bem — kunde för tet ögonblicket omöj: ligen tro annat, än att han då war drucken; ty ingen insåg widden af den nträffade olyckan och ingen af de fringstående funde ana den werkliga orsaken till det sanslösa tillstand, hwari L. då befann sig, och till den fraraa, fom fyns tes kring hans läpp. Detta blef först wid obtuktionstillfället uppdagadt. Hwad lätaren wid sjukbärren yttrat, känna mi ännu icke helt och hållet. Wi wilja emellertid önska, att de tire ningar, hwilka reflektera i detta ämne, måtte med största försigtighet upptaga enskilta notiser härom, men ifynnerhet wakta fia för att fälla hårda omrömen öfwer ren aflirne, fom i botten war en hederlig man, fast stolt, oförsigtig och lättrettig; bod skred han alrrig till handgripligheter. Med fin maka lefde han alltid i färs lek och sämja; och, sasom ännu ett gort drug hos den aflidne, kunna wi äfwen nämna, att han, sedan han sör några år sedan hitkommit med omkring 4.000 rdrs skuld afbetatt mera än hälften, oh dock har han, oss neterligen, här ide haft någon annan inkomst, än fin lilla underofficerslön. Det war hang afsigt, att merelst en lifassurance ffyrra fina öfriga fordrindsegare — några af vem finnas bland hans kamrater på regementet — och hade för det ändas målet samlat en liten summa pengar, äfweusom uppsatt de nöriga dokumenterna; men ett oblidt öde mille annorlunda. En forrringsegares stränga oms bud betog honom 2 a 3 weckor före sin död möiliaheten att på sätt, som han welat, fälla om sitt hus. Denne man skulle säkerligen i denna stund — wi antaga ret — wilja hafwa det fferda ogjordt. — Breflåda. Justus har en under: rättelse att afhemta hos retaktionen och torde derföre antingen infinna fig per: sonligen eler oc uppgifwa fin adress.