Norrländska Korrespondenten – 9 november 1869, sida 3

Den högväxta mannen hoppade af hästen och kastade tyglarae åt en framilande tjenare, till hvilken han yttrade: — Häll hästen här; om tio minuter rider jag åter härifrån. Med dessa ord suarare sprang än gick han in i det rum der Cicilia var. — Välkommen, grefve Wrangell yttrade hon, jag började tvifla på er hitkomst i afton, — Cecilia, svarade Wrangel, i det han fattade och eldigt kysste hennes hand, det är med största svårighet och blott genom konungens särskilda gunst som jag till skänks fått tio minuter att egna åt er; jag kommer från Bernstorp, svenska härens hufvudqvarter. I morgon skall det afgörande slaget stå, men innan dess mäste jag se och höra er, jag. — Grefven tystnade, ty ljudet af galopperande hästhofvar hördes ånyo på gården, och några ögonblick derefter inrusade med ytterlig häftighet en ung man, äfvenledes i officersuniform. Han tycktes vara endast 18 a 19 år. Hans öppna vackra anletsdrag uttryckte godmodighet, men äfven ej så ringa portion af lättsinne. — Löjtnant Clodt, välkommen! utropade Cecilia, vänligt räckande den unge mannen sin hand. — Jag kommer från konungens högqvarter, och har endast tio minuter på mig att taga afsked af er, fru gref