Norrländska Korrespondenten – 5 november 1869, sida 2

till någon del slyttas på trenans debetssedel? Borre ide socknarnes kyrkoråd hafwa nagot förre matt, t. er såfom förlitninganämnder? Borde ide wår statelyrta omsiter upphöra att wara en förföljande kyrka? Stalterna sjunaa om ,rihetens flams ort på jorden. Wore det icke på tiden, att dottern återmänte till sitt Hm? Tillwerkningsförening J Göteborg tär en rylik ba biltats af ffomaz keri arbetare. — Owanligt utbyte of lefundaförhållande. F. d. löjtnanten s6r. 3eskow, länd, altad och wärderad i orten så länge han varit egare till säteriet Nispetorp, har, enligt underrättelse från Upsala, efter aflagd preft:eramen, blijwit af ertebiskopen inwigd i predito embetet. Nitet för toltningen af wår religions milda läror blef br B. få öfwerwäldigande att han öfmergaf fin militårisla post och fitt landtbrul, för att wid universitetet fullborda sina förut på egen hand idkade studier uti tleologi och har nu efter 2 års träget arbete nått detta sitt mål Den församling, hwerinom hr B. tommer att utöswa sin efterlängtade wertsamhet, blir med all ans ledning särdeles belåten, då hr B:s humana, ja älffeliga personlighet är egnad tills winna fig allmän högattning och han skall säterligen blifwa fina åhörare en föresyn i allt godt och ädelt. Att militärer bes klädt höga, fyrkliga embeten har man sedt äfwen i wårt land; men att män ur are men med officersgrad, endast af kärlet till ortet och håg för preditare-tallet ingått på def lägsta grad torde wara något högst owanligt. — ortfarande bidrag till historien om den största sparsamheten. Wir Sösrala jernwägsstation håller man på att byaga en s. t. lastbro. Till tenna bro behöfwes en mängd aråsten, och säran bemtar man från vet 2 1 mil derifrån aflägsna Hessleholm, oaftadt Söstala, som hwar och en wet, bar så ymnig tills nåna på denna wara. Men höga werers böranre ba wäl ätäntt fom få, att taga wi sten i Söctala, få blir bron ide få tyr, fom ten bör bli för att funna duga, derför är vet bäst att wi hemta sten från Hef:ebolm — CESwenftuorjta general -lonjnlatet i London tostar wackra summor. Förste fetreteraren åtnjuter en årlig lön af 18.000 rer; andre sefreteraren har 10,800 rer och waktmästarnes aflöning uppaår till flera tusen rdr. Hyran för embetslokalen utgör ide mintre än 15,000 rdr. Läga bärtill aeueralkonsulns egna inkomster fom näppelioen lära understiga 80,000 rer och vet bliv just ingen fpottstyfwer. Fäderneslandet har till vegfa siffror bifogat blond annat söljande res flektioner: Den ojemförliat största delen af ofwan specificerade aflöningebelopp utgå i form af s. t. konsulsafaift, fom erlägs ges af alla swenska och norska fartyg, hwilfa anlöpa samt leesa eller lasta i engelska, skolska och irläntska hamnar. Afgiften beräknas efter lästetalet, och tynger alltså lika härdt på alla de före nare rilendae fartyg. Alltenstundt Swerge och Norge i Storbrikannien eger blott en generalkonsul, uppbär renne icke blott — och ensam alla afgifterna af de fartya, fom flarera i London, utan äfwen en del af konsulsafaifter för famtliga i öfriga Sterbritanniens hamnar