Norrländska Korrespondenten – 2 november 1869, sida 2

sar på ett ungefär hwad tiden lider. Meu man är t. ex. i Sundswall och då är det något kinkigt — åtminstone mar det få i onsdags. Samtidigt wisade östra urtaflan på half ett, den norra half tre; den westra fer på slaget och den södra bade fått för fig, att alla de öfriga hade orätt. Men sjelf war hon ide heller med fin iid. Hur fall man thy jall reda jig? Ett godt ffratt torde wara bästa ut: wägen och dertill — förhoppningen om att få decentralisationsprincipen bannlyst från kyrlan — nej det wore wäl omöjligt, men från dess tornur åtminstone. Man skulle nästan tunna tro, att kyrkan ingått förbund med brämminsutminutes ringsbolaget, fom är ålagdt att stänga fina försäljningsbodar kl. 10 på aftonen; ty i onstags blef klockan aldrig 10. Wi skola blott tillägga, att ännu när detta tryckes är tornklockau lika oefterrättlig. — Landghöfdingen i Jemtland Asplund är för närwarande stard på resa för att biwista ett i Sundswall beramadt jernz wägsmöte. Som eet berättas, skall frå: gan om anläggande af en jermwäg, hwilten skulle sammanbinda Trondbjemsfjorden med Bottniska wiken, wäckt stor upp: märksamhet äfwen utom de delar af Swerige och Norge, der jernwägen skulle komma att framgå, och har den sålunda blifwit föremål för engelska kapitalisters spekulationer, hwarigenom frågans snara lösning skall ha större utsigt för sia än man från början bade att wänta. För: modligen är det wäsentligast detta fom föranledt jernwänsmötet i Suntdwall, för hwilket samhälle den ifrågaworande jernwägsanläggningen måste betraktas såsom nära nog en lifssak. — Folkmötet i Söderhamn i fredaas war besökt af omkring 100 personer. Det öppnades af boktryckerikonstförwandten C. A. Lundberg med ett tal om dessa mötens betydelse. Til ordförande mal: des häradshöfding Frans Beralöf och till sekreterare boktryckaren C. A. Österlund. — Jllustration till det höga waljprå: let öm den största sparsamhet. J Kri stinehamns Alleh. meddelar en insändare: Då en jernwägsbit blifwer färdig, är det wanligt, att en mängd plank och timmer, fom anwändes wid byggnaden, såsom ovoans wändbar eller öfwerflödig försäljes på of fentlig auktion, och få har äfwen skett nu. Arbetschefen har låtit efter hela linien Karlstad—Kristinehumn uppsamla detta wirke samt transportera detsamma till Kristinehamns station, der det blef för: såldt för fort tid sedan. Ja, härom är ju ingenting att fäga, förmoda mi att läsaren, lika med insändaren, tänker: men hur tror man att denna försäljning, eller auktion, kungjordes för allmänheten? Jo, på manligt fött genom annons i tidningar och tillkännagifwanden från preditftolarne, tänker läsaren; nej chefen eller den, fom fått fig försäljningen uppdragen, utsände en materialwakt, hwilken sprang ikring staden och underrättade så många han träffade om den samma dag blifwande auktionen.(1) Wirket war upplagt i hör gar, em del spekulanter kommo tillstädes, uktionen började och fortgick till dess allt ammans war försåldt till priser, hwarom man fan göra fig ett begrepp, vå det ipplyses, att en person för en hög betalte rdr 10 öre, ur hwilken Han erhöll 16, äger sexton, hästlass. Hela auktionssumnan lärer uppgått till omk ring 400 rdr. Nå, detta war ju rätt wacdert! utropar