Norrländska Korrespondenten – 2 november 1869, sida 2

de ha att göra . . . Jag har kommit hit för att bedja er säga dem detta. — Jag måste tillstå, — sade Gyllenstjerna, — att de der obehagligheterna äro af beskaffenhet att kunna nedstämma lynnet på hvilken som helst. Men jag vill varna er för att begå sådana olagligheter, som tvinga regeringen till dylika åtgärder. — Jag tar alls icke emot några varningar i detta fall, — utlät sig Banår med häftighet, — ty icke tvinga mina oskyldiga upptåg de styrande till ett dylikt förfarande. Nej de hata mig och vilja mitt förderf ... Men jag skall bereda dem så mycken olägenhet och förtret som möjligt, och visa, genom att icke gifva efter, att jag är en värdig son af den store Banr! — I detta ämne komma vi säkert aldrig öfverens, och jag vill derföre icke längre tvista med er härom. — Som ni behagar, men rätten har jag på min sida och... — Känner ni min vän här, friherre Cronstjerna? — afbröt honom Gyllenstjerna för att göra ett slut på detta obehagliga ämne och leda santalet, dit han önskade. — Jo, jag tror väl, — sade Banår efter att ett ögonblick hafva betraktat Cronstjerna, på hvilken han förut icke gifvit akt . . . — Men för