Norrländska Korrespondenten – 19 oktober 1869, sida 2

togos te från lastrummet roch sångföraren, som wor iklärt uniform och bewäpnad med sabel, tillkallade ett starsbud från land, hwiltet på hans tillsägelse fastsatte en swårare jernbult om hwarje ben och mellan dessa bultar en jernstång som fastlästes med större hängläs, hwarefter fängarne, af hwilka den ene klagade öfwer att bojorna klämrve honom och fränade om ban skulle gå långt, fördes i land och plac rades i en öppen omnibus, fom, jeran fångföraren i dens samma tagit plats, rullade af till Långe holmen J sönraasmorgon afaid ångfartyget Wefter-Norrland från Hernösand, mede Jörantde den för mordojörfök mot twenne aftare persener till fem ärs ftraffarber te och åtta ärs förlust af medboraerse ligt förtroende dömde f. d. vice konsuln Scherman Med fången, som under resan bar egna fina klårer och bade plats i första Åaesene bytt ombord å fartyget, följde en ältre man, som skulle utaöra fångens bewakning, men civilt fläder, fom han war, syntes han mera uppträra fom f. d. konsulns betjent. På söntrags förmidragen mid I11:tiren ankom fartyget till Sundswall, derifrån det skulle kl. 4 e. m fortsätta resan till Stockhelm. Här, i Suntgmwall, bade s. d. konsuln gamla bekanta, oc fom ingenting hindrade honom från att på i land och efter önskan tillbringa några timmar, gjorde ban få, åtföljd — fast på afstånd — af ten åltrige reskamraten, fom ombord innehade andra plat8 (några påstå räckplats). Wid ankomsten till Stockholm, efterskickades en elegant hyrkuskwagn med livrettärd kusk, fom wid lanrgången wäntake tills öfrige passagerae gått i land. Nu ut: tom fången från salongen, följd of Ae: mwaldiaern:betjenten fom bar fångens nattfäd och andra småsaker. Båda stego in i mannen, hwilken i detta, fom i förra fallet rullade af til Långholmen. Wår ärade kollega på platsen har redan, omedelbart efter omförmälra till: cragelse, aifwit uttryck åt de känslor af undran och harm, som häcktes af hr Schermans ckefcpore fribet. Paroc lellen synes eanad att gifwa ytterligare styrta åt tessa känslor, fom tunna wara furlina, om re hes maessan upppwäcka föreställning om, att te rike, be bättre klärda i wiss mån stå öfwer lagen. Från denna öfwertygelse till näfråätten är steget fort. Men näfråätten är lans löshet. Och hwad wi wilja är — lit: het inför lagen! — Slämt eller allwar? Måndagen ven 11 t:s bar ret i näver behagat Swea Rites tre arffurstar, sönerna till b. k. h. bertigen af Östernötland, att börja — såsom lärjungar påstå Stockholmatidningarne, men det fon vå wäl aldrig wara allwar deltaaa i undermignin: gen i —ska skolen. Wi wilja icke oms tala stolans namn för att ide uppmuns tra det tywärr alltför mycket florerande snobberi t. Men, tänt bwad denna skola stal erbålla många lärjungar. Man tan iu ide meta hwi!ket gagn man för Tkramtiten fon komma att få tilföje reraf, att man sutit på samma skolbänk som teras små kunglinga högheter. Apropes — tetta erinrar oss om tids ninnen Arbetarens naiva förtjusning deröfwer, att en af Göteborgs grosshandtare, fom någon gång bewistade ett ar: