Norrländska Korrespondenten – 19 oktober 1869, sida 2

egaren von Lanz i grannskapet af Rhen. Mina fosterföräldrar egde endast ett barn vid namn Maria. Gud hade velat, att vi två liknade hvarandra så fullkomligt. att man måste gifva oss olika slags kläder för att kunna skilja oss åt. Vi uppväxte i i stilla landtlig ro, och då det blef tid att sörja för vår undervisning. sändes vi till ett kloster i närheten af Strassburg. Maria visade redan tidqigt en stor böjelse för ett fritt lif, fullt af äfventyr, och ofta svärmade den trettonåriga flickan med feberaktig häftighet för de fröjder i lifvet, hvilka hon beslutat uppsöka i alla dess retande former sedan hon hunnit till myndiga år. Trots denna längtan etter oafhängighet, besatt Maria allt utom en fast karakter. Tvärtom var och förblef hon, så länge jag kände henne, lätt att leda, lätt att förmå till allt; mjuk som vax; osäker och vankelmodig som ett barn; i dag svärmande för en sak, som hon den påföljande ej längre tänkte på. Var yttre likhet tilltog med åren, och denna nyck af vår moder naturen var så mycket mer iögonfallande, som vi till vart inre voro fullkomliga motsatser. Jag besatt mera lust för allvarliga studier, än en flicka vanligtvis eger tillfälle att egna sig åt. Astronomi och språk, botanik och naturhistoria i