Norrländska Korrespondenten – 15 oktober 1869, sida 3

olägar ste, ibland annat förwridu oh förwända orden i den form, att de få mängfaldiga betydelser i deras skogsköpskontrafter, alldeles fom den ver Tingsnoll gjorde med några bönder deruppe i Jemtland. Nej, kära fart Jag ffådar saten på ett ädlare och mera midtomfattande fött, än j skolrådeledamöter; och ingalunda skall det luckas, att, fom far hoppas i sitt bref, strämma ffolärare wurmen ur mitt hufwud. Jag har wift ide ännu med full fasthet beslutat att blifwa skollärare, fastän jag gaf mig in på ie minarium, — kunskaperna äro ju ganska gota och nyttiga att hafwa ändå, om jag också ice blir skollärare — men för närs warande hyser jag dock samma öfmwertyr gelse som förr, trots edert skarpsinniga bref och de warningar och förmaningar som deri woro gifna. Och om så ster, att jag icke blir skollåärare, hwillet ej slulle fägna mig mycket, få skall jag ända hög atta skolläraretallet framför edert förehajwande — jag säger förehafwande, ty det fom j, timmerherrar och ffolrådstedamö ter, hafwen för händer är ide något kall, ty ingen hafwer kallat eder, att så obarmhertigt föröda wåra dyrbara ffogar, och jamedelst forwandla wårt tära Norrland till en slåt och ödslig ölen, hwaraf wärt nuwarande samhälle jamt wåra eftertonm mande fi uppskära en oangenäm frutt; ide heller har någon sallat eder, att få fom skolfiskaler oc skolradsledamöter upp häfwa eder till dejpoter öfwer ffollår rarne fomt styra och fälla med dessa, fom man ftyrer och ställer med oförmujtiga änglågsmaftiner, efter jåjom för: mundare orula göra, ställa och styra med omyndiga barn, o nej! utan allt detta gören j af egen godtycklighet. Dessa edra handlingesätt härleda fig från den girigs hetslusta fom räder och regerar utt . och girighet är en rot till allt ondt, fås wål girighelslasten efter penningar, som girighetslusten efter ära, samt lusten att jå herrska öfwer andra. Ä Min föra far gör ett ganska groft misstag deruti, att han blandar närings idlandet och penningfifandet tillsammans med höglofliga ritets embeten, och menar att de äro enahanda högädla saler — detta betraktar jag såsom ett stort missbegrepp, och det bewisar just icke något skarpsinne hos pappa. Jag har ju gifwit mig in på skolan för att lära, och derigenom wisat mig wilja blifwa en men. tem i läroståndet; oc så befaller Pap pa att jag skall komma hem och föra timmer, hellre än att gå och bli stollärare, o, hwilten dårslap af eder! Tar will skona mig fom är eder fon ifrån det der tunga otet fom omtalas i edert oref, men ide är jag för mer än andra fom måste det bära. Nej just jag och alla mina litar till börd oc härkomst fulle och borde blifwa barnannderwisare; just wi timmerherrars, skolråtsledamöters och srolfiskalers söner böra packa oss in på seminarierna, och der medelst läsanve, wakande, frysande och kanske äfwen swåttande dricka af martyrbågaren — såsom en lärd, förståndig och myc ket erfaren doktor uttryckte sig — der wi då riktigt få laxera bort bondestoltheten samt timmerherrehögheten och lära oss att följa den fana, fom troll till snälla gossar fan dana. Då wi nn slutligen blefwe fullbildare skollärare, få finge wi naturligtwis också tillträda de oss anmwifar de wertningsplatserna, wi komma tå får lunda äfwen under skolfiskalernas och ffole