giftermäl med hennes dotter, eller också reser jaz i morgon tiil hufvudstaden och berättar verlden, att den högaktade grefvinnan Wartenfels en gång varit — — År detta ert sista ord? utropade Richard förbittrad. — Mitt sista, ljöd det bestämda svaret. — Godt, då skall ni erfara mitt sista ord: i morgon skall ni erhålla en förklaring, som skall förmå er till tystnad. Ja, det kan ej blifva på annat sätt — ni tvingar oss dertill. Jag väntar er klockan nio i familjesalen. 7. Slottskyrkans ur hade genom det sista slaget förkunnat niotimman. I grefve Wartenfels familjesal brunno otaliga vaxljus i de stora kandelabrarne och ljuskronorna. Midt i salen voro en rad af stolar placerade omkring ett stort, rundt bord. De gamla herrarne och damerna från förgångna, längesedan försvunna tider, syntes från sina förgyilda ramar förundrade blicka ned på denna ovanliga scen samt under förväntan afvakta hvad som skulle ske, hvad som så plötsligt afbröt den djupa ro, hvaraf de hittills varit omgifna. (Forts.)