Norrländska Korrespondenten – 1 oktober 1869, sida 3

hafwa inställt fina betalningar. Med anledning häraf har bolagets härwarande agent pr telegraf gjort förfrågningar, hwarå ingått det swar, att en af direktörerna ins lemnat begäran om bolagets försättande i liqvidation hwilket warit högst owäntadt, samt att man inom bolagets direktion more besluten att till det yttersta mot: sätta fig fådant. Enligt Berlinske Tidende har försäk. ringsbolaget Alberts förre agent, Georg Lewine, den 21 dennes blifwit arresterad i Berlin oc) stäld under åtal för swiklin fonkurs och fortsatt bedrägeri. — Presidenten Åkermans eaendom Stora Mälsåter i Strengnästrakten är med gröra och inventarier fåld till utländske köpare för 650,000 rdr. — Upp: och afslag. Neriles Alleh. meddelar följande: J trakten af Elgarås stall allmänna samtalsämnet för dagen wara en kärlekshistoria, fom man funnit märtklig nog att i bref till of inderätta. Anders af förnämlig bondeflägt, och Maja Stina, fom ide heller sår af för hackor, älskade hwarandra under ljufwa wårdagar och drogo samman till sitt bo. Så pas: fade de sig och inropade på exekutiv auktion (förmodligen i upp: och ajslag) i Elgarås ett fjerdedels hemman för 4,509 rdr — ett rampris, fade man. För att göra saken ännu sätrare tecknare de båda trolofwade fina namn under föpetontrattet, hwarwid den blomstrande Maja Stina något i förtid skref fig såsom hustru till fin föftman. Nu war det twärsäkert! Men få kom sommaren, och få tkommo andra tankar och få slog Maja Stina upp med fin fästman och bemötte sin för: myndares och de tillämnade fmärförätdrars nes och den afskerade hjertewännens öfmere talningsförjöf med idel afflag. Återstår nu för dem att klarera fina egendomsaffärer. — En Velocipedfärd öfwer Niagara. Detta wågstycke utfördes den 25 sistlidne Augusti af en profesjor Jenkins i närs waro af tusentals åskådare, hwilken upp: fyllde stränderna å ömfe fidor af de for: artade fallen. En tjock lina af omkring 1,000 fots längd war spänd öfwer Mia: gara på ungefär samma ställe fom Lindansaren Blondin gjorde fin werldsbefanta promenad med en man på fin rygg. Velocipeden war dock ite af den wanliga sorten: hjulen woro af en egendomlig konstruktion och maskinen af en betydlig wigt, likasom dess tyngdpunkt war anbringad under linan. Då Professorn hade sammansatt sin maskin, besteg han den, iklädd en fantastisk drägt och rörde sig sakta fram på linan under det mängden iakttog en graflik tystnad. Efter det han kommit ett litet stycke öfwer afgrunden, stannade han under det fotograferna hade lof att taga hans Hild, hwarefter han åter wände. Tre skott aflossades nu från Car nadasfidan och detta war tecknet att den egentliga färden skulle taga fin början. Vilocipeden rörde fig fatta framåt, linan swigtade fram oh tillbaka tilldess Professorn hunnit midt öfwer afgrunden, hwar wid han reste fig upp, hwiftade med Hat ten och emottog oändliga jubelrop. Från midten till den Amexikanska sidan war det ett mycket swårt arbete att drifwa velocipeden framåt, men till flut nåddes Elippans spets, då åskor af difallsrop fyllde luften. 11 minuters tid hade åtgått för att tillryggalägga färden öfwer Niagara. —-— —— — ——