Norrländska Korrespondenten – 1 oktober 1869, sida 3

lr Åwd1zttttntntkgsLsatLBLgs — — fn mine tyckes han läsa i en tidning elllaer blicka ut genom fönstret, men hans uppmärksamhet är spänd på samtalet, medan han beräknar hur stor nytta han kan draga deraf. Sådan var äfven fru Rebecka, af sin äkta man kallad för Rosalien. Hennes nyfikenhet var nu till det yttersta spänd, och hon beredde sig på, att med kraft rycka den unga flickan in på lifvet, då en betjent inträdde och anmälde: ossans exellence, generalen, grefve Wartenfels! — Vill han så tidigt tala vid mig? ropade hennes nåd förskräckt och sprang upp från sin plats. Gud, min toilette! — Herr grefven önskar tala med fröken, svarade betjenten med ett tvetydigt leende. — Såå! utlät sig hennes nåd med en otålig knyck på hufvudet. Derefter vände hon sig mot dörren till sin boudoire, i det hon med kunglig värdighet sade till betjenten: — Låt generalen stiga in. Säg honom, Robert, att jag mycket beklagar, att jag inte nu kan emottaga honom, ty jag är för mycket i negligå. — Godt! svarade betjenten. — Låt nu se att ni är förnuftig och bringar saken i ordning, hviskade hon till den af ångest för det kommande mötet darrande flickan. (Forts.)