Norrländska Korrespondenten – 28 september 1869, sida 3

förändrade generalen plötsligt sin ton mot Paula. Den lugne, faderlige vännen blef en tillbedjare, som med glödande ö2on och darrande stämma tilltalade henne, och den finkänsliga flickan kände med smärta, att hor ej längre kunde betrakta honom såsom en vän. Hastigt drog hon sig tillbaka och undvek allt onödigt samtal med honom, som å sin sida nu mer än förut efterlängtade det, samt synbart kränkt lemnade bankirens soire tidigare än vanligt. Hur styfmoderligt naturen än utrustat ohennes nåd med skarpsinnighet, fattades det henne likväl ej det så kallade sjette sinnet, med hvilket qvinnorna uteslutande äro begåfvade, nemligen lusten att afslöja förälskade. Hon märkte derför snart att generalens hjerta stod i brand, och antog det vara hennes pligt, att så fort som möjligt gifva verlden kunskap om denna sin upptäckt. Tusen tungor fördömde den förryckte generalen, som det förutvarande föremälet för många varma önskningar nu kallades, nu, då han så ringaktande gick förbi så många blomstrande enkor och flickor, för att bringa den bleka sällskapsdamen sin hyllning. Sqvallersystrarne riktade redan på förhand stadens cronique scandaleuse med ännn ett nytt kapitel, emedan ingen betviflade, att den obetydliga flickan skulle