Norrländska Korrespondenten – 28 september 1869, sida 3

sjelf under dessa falla ragar gå ånd s till kyrkogäården, utan åtog fia att ut rätta uppdraget. Hon tog miste om må gen och anträffadee af en poliskonstapel i något öfwarlastadt tillstånd, sysselsatt med att afyttra skeden, hwarför, då hon ej mille redoröra för åtkomsten och mar en lös, ej ter bemmabörante perfon, bon häktares Sertermera fann hon dock för godt att yppa förhållanret, hwars jemte hon erkände, att hon reran förut frympt guldringen. — Också ett wänskapsprof. Wi omr nämnde häromragen att en byggmåstare, wid namn Rolff, i Kristianstad begifwit fia af från staren, utan att göra fig omar fet att taga afsked af fina fortringges gare. Kristianstadsbladet omtalar att från Liverpool, dels till hang i hemmet qwarlemnade hustru och dels till några personer, som gått i borgen för honom. Brefwet till borgesmännen är hället i en mycket nonchalant ton, Han hate kommit under fund med att hang kredit började wackla, han beslöt derför göra en tur till Amerika; men trifwes han ide ver, ämnar han återwända till Smerge. Emellertid uppmanar ban borpgegmännen att realisera tillgångarne få fördelaktigt fom möjligt. Brefwet är undertecknart wännen Rolff. — Christina Nilsson har mädtutomordentlig entusiasm i Baden-Baden ge nom sitt uppträrande i Ambroise Thomag opera Mignon. Den berömda fångerftan Pauline Lucca öfwerwar föres:ällningen och då hon påföljande dagen träffade den swenska näktergalen i badsalongen. gick bon till henne, fattade hennes band och fare: Mavdemoifelle, ni har i sannina gladt mig utomordentligt. Er fång är förtrollande och jag har aldrig fett någon spela med större innerlighet. Det gör mig ett stort nöje att funna få säga er det. — Liknanre komplimenter fick sångerskan mottaga af damerna Viardot od) Alboni. — Rädsla för frimurare. Från Kris stiania strifwes i Morgenbladet: Man ffulle wäl tro, att ve tider längesedan borde wara förbi, åtminstone för hufmuds starens vel, då befolkningens mindre upps lysta klasser trorde, att frimurare-foms fundet sysselsatte fig med att i all hemlighet slagta menniskor, nedlägga vem i tunnor och utföra dem till hundturken. Men vet är tywärr ide få. Wi hafwa från flera hål erfarit, att juft nu bland hufwurstadens lägre befolkning och särdeles bland dess tjenstepigor råder en fullständig panique, helt och hållet grunbad på detta gamla rykte. Wi anfe of böra uppmana wåra merbröder inom pressen och särdeles dem, hwilka räkna många läsare bland wederbörande famhälleklasser, att omtala sjelfwa ryktet och vet fullkomligt ogrundade och oförnuftiga deri. Likaledes stulle det wara önstligt, om folkskolelårarne ålades att upplysa skolbarnens begrepp med affeente på detta rykte. Det är nemligen ide alldeles owigtigt, att folkets uppskrämra fantasi i detta fall lugnas; ty eljest funna lätteligen obehagliga od) bes klagliga följder uppstå för enskilda personer, hwarpå man redan lärer haft exempel. — Följande jörmälningshiftoria an: föres ar JöntöpinggbladvetsStodholmskorrespondent: Professor Dietrichson hate ått i uppdrag att göra prinsessan Lcs