Norrländska Korrespondenten – 24 september 1869, sida 3

En syn. Natten låg tung öfwer det skapade werldsalltet och folket kämpade förgäfwes att stå emot den trollsång, fom fjuns gen af de store och maktegande, döfwade och bragte det till sömn. Äfwen jag sof men det blef plötsligt ljust omkring mig och jag waknare. Jag såg wid det klara skenet en fattia bonde med fin hustru och bredwid dem en fullwuxen jon och trenne mindre barn — alla arbetande med gladt mod på en maxer, men från färerna ärfd jordtorfwa. Det syntes till en början, fom deras arbete ide ffulle funna hafwa någon wälfignelfe med sia; men Herren lät kornet mära på den lilla torfwan, och der stod det snart moget och fullwigtiat, ffinanre fom ett guldfält i solens strälar. Den fat: tige gladde fig i sitt hjerta och hustrun