Norrländska Korrespondenten – 10 september 1869, sida 3

Article Image
Några tankar om wår kreditlagstiftuing. (Ur Halmstadsbladet.) Den lag, fom gifwer en sordringsegare rättighet att erhålla inteckning i gäldenäs rens fasta egendom, fan mäl för den yYtz lige betraktaren synas betrygga tlångifvas rens rätt och således stärka krediten, Hmils fen, wi medgifwa det gerna, är nödmwäns dig och af behofwet påkallad; men sätter man fig närmare in i werkliga förhållan: det och jemför wår lagstiftning härutinnan med andra länders, så torde man komma till det resultat, att inteckningslagen är i hög grad orättwis, oskäligt gynnar en for: dringsegare och många andras bekostnad och sålunda främjar det wingleri, hwilket i mår tid förorsakar få många olyckor, få många skandaler. J Förenta staterna, det land, fom obcs stridligen mest af alla länder i både Nya och Gamla werlden går framåt i handel och industri, hwaraf allmän wälmåga blir en naturlig följd, finnes icke någon lag, som berättigar en fordringsegare till inz teckning i gäldenärs egendom, utan freris ten är der helt och hållet byggd på Pers sonligt förtroende. Derigenom blifwa penningen och arbetet mera likställde med hwarandra, — den förra har icke som här privilegium att undertrycka det sednare. Om en egendomsegare der gör konkurs, så hafwa alla hans fordringsegare lika rätt: till båte hans lösa och fasta gods, ware fig de lemnat Honom penningar, war ror eller arbete. En följd häraf är, att ide mera än en bank, statens, är fullt folid, och dominerar fåledes denna landets penningerörelse, till båtnad för både det allmänna od hwarje enslild affärsman. De enskilda bankerna äro ide säkrare än andra handelshus; när de ftoppa, få de, fom anförtrott dem fina penningar eller mottagit deras sedlar fom betalning, dela mark om mark af deras tillgångar; hela bundtar af deras märdepapper följas ofta på ofientlig anktion till rampris. Helt annorlunta är förhållandet i detta fall i i Swerge. Wåra hypothefå och privats bankers procenteri är uteslutande grundadt på inteckninaslagen och utan denna skulle deras olycksbringande werksamhet aldrig

10 september 1869, sida 3

Thumbnail