Norrländska Korrespondenten – 24 augusti 1869, sida 3

Folkhögskolans betydelse. För att i wår mån bidraga till fling: vandet af och majligtwis äfwen rilla fos sterländstt sinnare mäns tanke på ins rättantet af fellhönskolor, merrela wi efter Eskilstuna titning följande klart och rerigt gjorda framställning af denna skolas betyrelse. Till en början wilja wi då påpela att folthögskolan ingalunra får anses såsom en fortsättning eller fullkomtina af den wanliga foltskolan eller, med andra ord, att hon ide får förblandas med de s. k. högre follskolor, hwilta, med bidrag af statsanslag, finnas här och ver lantet. Dessa äro att anse såsom en bögre af: delning af foltskolan och äro skolor för barn från tio till sexton är samt lyda närmast under församtingens skolråd och sedan under domkapitlet. Större furs fer inom de till foltskolan hörande uns skapsgrenar är det dessa skolors ändas mål att meddela. Lita litet får man tro att här är frås ga om någon slags förblandning af folk: och elementarstolornas olika karaktär, få att — såsom wi funnit en och annan uppfatta salen — folkhöaskolan skulle åt söner af foltet bibringa elementen till s. t. lärd bildning. Detta är naturligsts wis alldeles onödinat, alldenstund statens elementarskolor stå öppna för alla mete borgares söner, od) således ingen fåre skild klass af lärowerk behöfwes för att lära allmogens barn hwad staåndspersoners och borgares barn lära fig i etec mentarskolorna. Dessa äro, i fynuers bet med ret antal och den utmivgning de nu ega, i detta afseende mer än tillväd liga för landets behof. Folthögskolan eller — fom hon äfwen och ganska egentligt kallas — bondebögs ftolan afser endast att uppfostra unga swenska bönver till fosterlandsälskande, tänkande oc) om fina medborgerliga pligs ter medwetne swenska bönder. Att mer: ka för mädanrdet och uppehållandet af fosterlantskänslan, för höjantet af det nationella lifwet är dessa uppfostringsanstalters första mål. Det är derför på grunden af den instinktiva kärlel till fosterlandet, hwilken enligt regeln finnes hos hwarje menniska, som de skola börja sitt arbete, och utföra de detta rätt, skola de blifwa en wäldig motståntskraft mot den likgiltighet jör allt nationelt och den flacka kosmopolitism — noga att ffilja