Norrländska Korrespondenten – 24 augusti 1869, sida 2

måste lefwa af watten och bröd tills wi framkommo till Kap. Här är allting så wackert och owanligt, men jag trifwes icke här. För hwad som blir öfwer när alla resefostnaderna, som belöpa sig till omkr. 2,000 rdr, äro betaldta, ämnar jag köpa handelswaror och föra med mig till Damaralandet, dit jag snart will begifwa mig. Der stannar jag till November, för att tillbyta mig strutsfjädrar, hwarefter jag åter begifwer mig på elefantjagt. Nä sta gång jag kommer till Kap, hoppas jap mwara i tillfälle att derifrån begifwa mig hem. Wenersborgs tidning lemnar föl jande mörta skildring af affärslifwet i staden: Jnnan jernwägen anlades, syll des wårt torg af westgötaallmoge med sina sädeslass, hwilla från deras wagnar för: des in i härwarande spanmålsmagasiner, derifrån de fraltades till Göteborg eller norrut sjöledes. Staden hade af exporten betydliga kajafgifter, fom nu lemnat en stor lucka uti intraderna till stadskassan, och handelsbodarne woro wid samma tid belägrade af föpslående warnutbytande westgötar. Dessa förswunno till största delen efter jernwägens öppnande. Men hwart hafwa de tagit wägen? Jo, de äro jordlappar, på hwilka nu Wedums, Wara, Håkanstorp, Grästorps od Salstads ftationshus blifwit uppförda och af hwilla ställen en del har apotek, hotell för res sande m. m., woro förut knappt till nam net kända, och resande, som färdades till eller ifrån gästgifwaregårdarne i deras grannstkap, uppmärtsammade ej de små trätojor, som då woro strödda här och der kring de bördiga fälten. Handelsbodarne på dessa punkter, färgeri, garfweri m. l. butiler samt de skyhöga iponmålsmanafiner, fom här höja fig, wittna nogsamt hwart rörelsen tagit wägen. De tomma handelsbodarne i Wenersborg, den öde platsen på dess torg, der de fulla fpanmålswagnarne förr stodo, jäfwa ide omdömet att rörelsen minskats. Den är blind, som ej fer detta. Den är alldeles obefont med ställningar och förhållanden här på platsen, fom ej känner till att stadens intomster till minst en fjerdedel minskats sedan jernwägens upplomst, under det att statterna för amortering af skulden för denna jernwäg jemte andra swindlande fö retag mångdnbblats. Barn och narrar roa fig med att blåsa såpbubblor; förnuf tigt folk känner hwad bilden af deras bristande glans innebär. — Om bijtopslönen i Lund. Folkets tidning beräknar, att biskopen i Lund bar årligen wida mer lön än twå ftatsråd, tre prefiventer och tre juftitieråd samt fyra gånger mer än justitiekanslern och lika mycket fom fer hofrätt8eler kammarrår, flere likartade jemförelser att förbigå. J afseende på den ifrågaställda ola. ligheten af att afhända biskopsstolen inkomster, fom uttryckligen blifwit den: samma tillförsäkrade, anmärker tidningen: Om konung och folk kunnat för 350 är seran fråntaga biskopen i Lund många slott och län uti Skäne och Halland samt å Bornholm, måste de wäl i wåra das gar förmå från biskopen härstäkes skilja ett jordagods, hwilket en enwålrskonung såsom en nödhjelp tillagt ett embete, som länge synts mången wara temligen obehöfligt. För öfrigt more det wäl en orimlighet, om ett jordagods, hwilket en enwälrsregent tillagt en biskopsstol,