Norrländska Korrespondenten – 20 augusti 1869, sida 3

ge samtalade och som lärde henne att koka smörjor och tillreda salfvor. Och mot deu stackars Greta hade man det, att anmäla, att hon kokade kärleksdryck, hvarvid hon betjenade sig just af de der konstiga maskinerna — de oskyldiga torra ekbladen, som hon fått af fästmannen och och som den elaka Daniel Jonsson bemäktigat sig och förevisade. fFrörgäfves sade hon, att det var löf af ekar, ett slags träd, som växte söderut; man öfverröstade henne. Många bland hopen hade verkligen varit så langt, att de sett ekar; men icke hade de sådana löf, som de der, utan alldeles gröna, som på andra trän. Gretas tröst var dock, att förhören hittills hållits endast i närvaro af allmoge, som ingenting förstod. Om några dagar skulle det bli ting och då visste hon, att så väl pastorn, som en mängd andra herrar skulle tillstädeskomma, hvilka, upplysta, som de vore, vog skulle förklara sakens rätta sammanhang. En stor sorg för den arma flickan var, att man icke unnat henne i fängelset medtaga bibeln, derutur hon skulle kunnat hemta mycken tröst, både för sig sjelf och den djupt nedslagna modren, som merändels satt helt stum, med sammanknäppta händer och halfslutna ögon. (Forts.)