(Jnsändt.) Tynderö den 12 Ang. 1869. Herr Redaktör! Om plats i eder tidning för nedan: stående får jag wördsamt anhålla. Af en händelse fom jag i dag på more gonen att je i wår för året lilla tidräfningsbibel, almanachan, och, ehurn ide särdeles swag för det täcka könets s. k. namnsdagar med thy åtföljande gratulationer, finner mig uppmanad att fästa särskild uppmärksamhet för denna gång på dagen fom bär det feminina namnet Clara i fitt fföte. Hwad först och främst klarheten beträffar få tyckes dot wår herre — af hwad orsak wet jag ej — ide wara särdeles smickrad af namnet Clara eller rättare sagt af subjekterna fom bära detjamma, till följe hwaraf det och behagade honom att låta dagen framgå under öfwermnlen him mel i förening med regn och nordoftlig storm. Emellertid torde längre preludier härutinnau wara öfwerflödiga, såsom och ens ligt nyare tidens kraf obrukliga, och jag skyndar att i korthet framställa min gras tulation. Clara-dagen gifrer mig nu ffälig anledning framhålla något fom jag med flera länge gått hafwande med, men fom hitintills uteblifwit, dels of granlagenhet för den det wederbör, dela och af egen oförmåga att funna i tryck måga frame lägga mina anföranden till allmänhetens åffådning. Hela werlden undrar och jag allra mest — förlåt att jag här menar endast Tynderö:merlden — öfwer den ringa finfänglighet i seder och bruk fom barnmorskan i Tynderö, Clara Halen, wisat och dagligen wisat fig ega.