Norrländska Korrespondenten – 17 augusti 1869, sida 3

hoppades genom modrens död ärfwa penningar för att resa till Amerika. Han hade nemligen länge lidit af den allmänna utwandringsfebern, men modren hade alltid satt sig emot denna lust hos honom, med förklaring att hon icke kunde undwara honom och hellre wille dö, än mista honom. Mordet fit i juridiskt hänseende dubbelt intresse, emedan det genom förhören upplystes, att Hand Hanfen, omedelbart innan han gick hem och skjöt fin mor, deltagit i ett samtal inne hos en granne, hwarwid man på tal om ett annat nyss förut på Fyen begånget mord kommit till det resultat, att nus mera ingen blefwe afrättad här i Danmark, en åsigt, fom specielt Hans Han: fen starlt förfäktade. Då sedermera, efe ter mordet, mördaren ide lagt i dagen någon ånger, war man stor spänning att få meta, om fonunpen ernade befräfs ta den fällda dödsdomen. ZJcke en enda af Höiesterets ledamöter hade föreslagit mördarens benådning så att det war pifwet att, om han likawäl blef benådad, måste dödsstraffet de facto anses afftaffadt här i lantet. Konungen, fom pers sonligen lär wara föra benägen att underskriswa en dödsdom, gjorde emellertid i närwarande fall ett undantag och Hans Hansens hopp om benådning i anledning af kronprinsens förmälning blef fåluns va swiket. Nödiga befallningar till död8domens werkställande ha redan blifwit aifna, och afrättningen skall antagligen försigaå endera dagen i mördarens hemort. Dödsstraffet är sålunda ide af: skaffadt i DanmarE