uppticktsresor, fom göras, afse nästan uteslutande Nilstränderna, allas blickar äro nästan endast riltade på Suczkanalen. Man följer i Europa mycket wäl med, hwad som tilldrager fig i Kina och Japan, och wi weta ej hwad som händer nära intill oss i Sahara. Man far od) föker föpmanswaror wid antipoderna, man idlar handel med hela den öfriga werlden och man försummar de riledomar, som finnas i Sudan, der man doc skulle funna ins leda stora handelsförbindelser med talrika befollningar, der jorden är rik på alster, okända för de öfriga klimaten, och der man ffulle ha oerhörda sträckor att kolonisera. Men för att komma till Sudan, måste man passera igenom Sahara, fom är den rafafte wägen, på hwiken en europe tan komma dit. Det finnes således derföre blott en wäg, för att komma till Sudan, och denna wäg är Sahara, som hittills warit lifa farlig och otillgänglig för de resande, fom det öfriga Afrila, men hwars owänliga natur ffulle funna bildas genom det uppfinningsrika och skapande snille, som i wåra dagar frambragt så många under på alla punkter af jordklotet. Wi skola wisa, huxu man skulle kunna förändra Sahara: Sdemarken är öde, endast derför att den är beröfwad watten. Må man föfa att finna matten, för att fukta dess sand, och denna ofantliga fands sträcka skall inom kort bli grönskande och bördig. Saharas oaser äro ju ingenting annat än delar of ödemarken, hwilla gjorts fruktbärande af fällorna. Men om Wat: ten salnas i Sahara på ytan, finnes det deremot ritligt under densamma, på ftörve eller mindre djup. J Egypten gör Ris len denna stora dal fruktbar genom några månaders öfwerswämning. Sahara fuktas af Jghargar hela året om, icke på ytan, utan flera fot inunder den. Ighargar vinner under sanden. Det är tillräckigt att få dess matten upp på ytan genom artesiska brunnar oc sugpumpar, för att en praftjull wäxtlighet stall inom tort funna betäcka denna nakna och ofruktbringande jordmån. På dessa grunder föreslår författaren bildandet af ett bolag, kalladt SOcitC axploratrica du Sahara, hwilket ssall anlägga en jernbana genom den stora öfnen, beräknad att kosta 300 millioner, under det att den antagas skola lemna en årlig inkomst af minst 100 millioner. — Dödsdom i Danmark, Tid Lunds Weckoblad skrifwes från Köpenhamn: Anffönt wår nya kriminallag (af 1866) fastställer dödsstraffet för alla händelser af mord, har detta straff dock ännu al: drig blifwit anwändt efter denna lags emanation, i det wisserligen flera mör bare blifwit dömda från lifwet, men dock derefter benådade med lifstids fängelse. Det war derför en allmän mening, att dörsstraffet här i landet, om än icke de jure så dock de sacto, kunde betraktas fom afskaffadt och denna mening beftyrttes genom twenne under det förflutna året inträffade fall, då grofwa mördare benådades med fängelse på lifstid. Wid jultiden 1868 begicks på Fyen nära Ddense ett förskräckligt mord, i det en 18årig bonddräng Hang Hansen med uppe fåt oh öfwerlagdt mod skjöt fin gamla moder, fom bodde i ett hus med det omir niösa namnet Helvedeshufet. Modren hade alltid med stor kärlek warit fäst wid denna fin enta fon, fom ide Hade annat motiv för mordet än det, att han