Norrländska Korrespondenten – 17 augusti 1869, sida 3

J få pina hett inför tinget, det svär jag på. Men om Barbro sett svår ut nyss, då hon med armen om sin dotters lif hårdt tilltalade honom, som förolämpat den stackars flickan, så var hon. deremot nu nästan ohygglig att skåda. Hennes ögon sprutade eld och hela ansigtet var vanstäldt at den yttersta vrede. Att se en qvinna sådan är alltid en vidrig syn och Daniel Jonsson funderade just på att undandraga sig den, så fort ske kunde, då mor Barbro nalkades honom helt nära och utropade: oIvad kan det komma åt er, fader Daniel Jonsson? Det är väl ingen god, som regerar er, då J kan ta er ett sådant oråd före, att komma och göra hemgång i ett fremmande hus skrämma vettet ur en stackars slickunge, som aldrig gjort en mask emot? Vet J hvad det kostar, att göra hemgång J? Och nu är mitt vänliga råd, att J packar er på dörra, så fort som möjligt, eljest skall ni få se, att så käring jag än är, så nog har jag medel att få ut en sådan der usling, som J. Oaktadt det vänliga råd hon åberopat såg dock mor Barbro i detta ögonblick, såsom vi redan antydt, allt utom vänlig ut. Den storväxte mannen, ännu blott några och fyratio år, Ssamt frisk och stark, som någonsin en