Norrländska Korrespondenten – 6 augusti 1869, sida 3

för hon widtalade en bos att expediera ho: nom till ewigheten, just fom han stod ins om dörren. Alt gick fom en dans. Den gamle mannen antände från Algier, steg af wid fin willa ec) gick trappan uppför till fin buftvus rum, då han hastigt gaf till ett undertryckt rev ech föll ned död. Ru behöfte man endast föra få bort rop: pen. Mannen n:o 2, ett villigt werttvs för den wackra madame VB., tea tropren, fom hon insytt i en säck, och tastade den i floden; men föll sjelf i floden och druntnade. Den bof, fom mördade mans nen n:o 1, han angifmit fig sjelf och inför domstolen förtlarat, att då madame B. slulle bjelpa fin man få säcken på ryggen, hade hon sastsytt densoamma mid hans Hä der och således slagit twå flugor i on smäll. Lilen ha ej tillrättakommit och madame B. har sörfwunnit, fom det tros till Amerika med en annan äfwentyrare. — Sjelp mot kräftan. Dottor Bran: tini i Florens har upptäckt att citrovsyra borttager ren häftiga smärta, fom är wanlia i häfta. En af bang patien ter, 71 år gammal, på hespitalet Santa Maria tdella Scala, wor plågad af fräf ta rå tungan. Det war ingen möjligs bet att wertställa någon operation, helst ten angripna ytan war alltför widlyftig och ingripande till tunaroten. — Den stackars mannen begärre på höjden of fina plägor, att få en lemon, hwilket ei war särreles anmärkninaswärdt, då fräftpa: tienter wanligen hafwa ett uteomordentligt benär efter fyror. Men fom an gripna stället war i munnen, blef en oms ständiahet observerad, hwilken annars möjligen undaått uppmärlsambeten — saften af lemonen förminskare nemligen smärtan. Dä patienten fann detta, bes gärte ban en annan påsöljande dagen, och detta gaf honom ännu större lindring än förut. Detta föranledte deltor Bran dini att försöka citronsyran sjelf i ett chrystalliseradt tillständ. Ett guraelwats ten sammansattes af 4 gran af syran uti 350 gran wanligt watten, och detta bort: tog helt och hållet smärtan; mid ref åter: bemärkande gjorte samma medel samma werkan. Under loppet ar en månad ber friade denna behandling ide allenast has tienten från al fmärta, utan förminffas te äfwen tungans uppfmällning ganska ansenligt. — Uppmuntrad af denna fram gssäng. försökte roltor Brandini samma lätemerel å en qwinlig patient, 73 år gammal, fom i åratal hade warit lidans de af en frätande kräfta å bröftet. Skavan hate warit förklarad obotlig, och när hon blef lemnad i mår författareå hand, woro de plågor hon let, sådana, att hon icke allenast icke kunde få någon nattro sjelf, utan äfven hindrade andra patiens ter, fom moro i famma inrättning att njuta någon. Doktor Brandini anwände en påläggning af lin, genomfultadt uti ofwannämnte lösnina, på den li: vande delen, och ten erhållna lindringen war Baenblidlig. Smärtan förswann, och vå ren, efter ett uppehåll af 6 eller 7 timmar begynte igen, war en friff pålängning tillräcklig att afhålla den. Wår författare anför åtskilliga andra fall, uti hwilka citronsyra frambragte botemerel för kräftan; och han anmärler med rät ta, att om efterföljande försök skulle De: finnas lita framaånasfulla, måste citronsyran anses såsom ett stort godt för mens niskoslänatet. Ett medel, fom är i stånd att bortröt ja häftig smärta uti en obots