Norrländska Korrespondenten – 16 juli 1869, sida 4

Om de förändringar, som förestå Europa i socialt hänseende, yttrar Parker: Jag tror, att i Europa något kommer att göras för arbetets organisation, ehuru iag ide met hwad, ei Heller huru det skall ske. Jag eger ej förmåga att inse det och mill ide kriticera hwad jag ej känner efter för närwarande fan fatta. Jag tror, att der kommer att försiggå en stor förändring i samhällsformen; att dugliga män skota försöka att undanrödja brottets orsaker, icke blott att draga nytta af brottslingarna; att dryckenskapen skall aftaga; att lättjan skall komma att anses som en skam både för rit och fattig; att arbetet skall bli mera aktadt, uppfostran mera allmänt utbredd, och att inrvättningar skola grundas, hwilka skola sträfwa att frambringa dessa resultater. Men jag gör ide anspråk på att funna utr tänka dessa inrättningar, och jag skall åtminstone ide lägga några hinder i mä gen för dem, fom funna och milja för: söka det. Det synes emellertid troligt, att någontina först kommer att göras i Europa, der behofwet är störst. Der måste en förändring inträffa. OM fommer den ide på fredlig wäg — skola snart ide alla kontinentens ecrtra fon: staplar tillhopa förmå nedtysta menniffonaturens röst Om de hmwita republic kanarna ide funna genomföra en revolution på fredlig wäg; wänta ett ögon: blick — och de röda republikanarna skola göra det, wadande i blod. Fredligt, om mi tunna; med wåld, om mi måfte, säger menskligheten först såsom en hwiskning, men snart med thordönets stämma. Om maktens innehafware icke wilja skrifwa rättwisa med swart bläck på hwitt papper, skola okunniga och wåldsamma men. niskor skrifwa henne på marten med blods bofstäfwer och upplysa fin råa lagstiftning med brinnande palatser, slott och städer. Men äfwen om der sociala omgeftaltningen genomföres aldrig så fredligt, skulle dot en mängd menniskor tro, att werl: den fett fin sista stund. Men werlden är gammal och icke så illa hopfogad och den torde allt stå sig ännu en tid bortåt, trots alla sådana omhälfningar.