och tiwerse inventarier woro sörsäkrade för 6,000 rdr. Af warulagret antaget för omkring 4,000 rdr wara eskarart oc rärdadt. — Landthandeln. 3: Blekinge har man på några ställen tillaripit radikala åtgärder för att hämma denna kräfta, fom under de setnare åren utbrett fia å landsbygden. På ett fiälle, der lanrthandeln med thy åtföljante olägenheter florerade fom frotigast, samtalade fod: nemännen ofta om, huru tet onda skulle afhjelpas. Länge ftannate det blott wid tal, emedan man fruktade att te botes medel, fom föreflogo8, woro wärre än sjelfwa sjuldomen. Ändtligen grepo sig nägra upplysta män inom församlingen an med att på egen hand upprätta en salubutik, hwarest skulle tilbandahållas alla de för ortens behof mest nörwåntiga artiklar, och uppställdes för bhandeln följande reglor: 1:o) Aula saker, fom afse att befordra Ivr och fåfänga, få ej der finnas, 2:o) Intet borgenssy. stem, 3:o) Warorna böra wara geta och priset billigt, bwarför, för få widt möjligt är, warorna tagase ur första band, 4:o) Jngen enskild winst afses, utan den blifwande behållningen anslås till te kommunala behofwens fyllande. J enlighet härmed uppråttades boten. En qwinna, pagfande för affären, antogs till borens skötaude, och en af bolags männen, fom sjelf i många år warit köpman, för ven yttre korresponrensen. Följden har blifvit, att nästan hela tommunen och äfwen många från andra or ter, till följe af vet billiga priset och te goda warorna, der göra fina uppköp. Den förr ter rådande lantthandeln med allt sitt onta bar til största delen måst upphöra, och kommunen bar nu i före tapet ett godt stöd för fin gemensamma kassa. — Ritlonstens wigt och wärde som allmänt bildningsmedel framhälles i Gör teborgs Handelstidning på följande fätt: Det nyligen hållna ritläraremötet härstädes (hwartill blott alltför få swenska ritlärare infunnit fig) har beseglat den åsigt, fom i sjelfwa werket är ganska ny, hwad wårt land angår, att ritkonften är ett moment i den allmänna bildningen, hwadan hon ej bör betraktas endast få som ett särskildt företräde för det gifna anlaget, eller såsom ett medel för fyllande of wissa praltiska behof. Det tillhör en bildad menniska att tunna rita, lilasom hon måste kunna skrifwa, hwiltet litwäl ej innebär, att enhwar skall wara ffönstrifware. Hwad man fordrar är, att enhwar skall funna åstadkomma en läslig skrift, för att dermed framställa fina tanfar. Så innebär ritkonsten fåfom allmänt bildningsämne endast, att man skall funna i bild, på ett redigt fätt, åftådligsöra fina föreställningar. Det är blott fedan få år denna äsigt inom wårt land uttalats, och tet är långt ifrån att den ännu blifwit i praftifen ertkänd. Flertalet af föräldrar anse ännu ritfonften wara endast en lyxartikel, och i skolorna är denna konst ställd inom området af de s. k. öfningarne, med hwillas förfummande det ej rälnas få noga. Ritlärarne sjelfwa dela i werkligheten samma mening, då de obeswäradt utmönstra från undermisnin! gen sådana lärjungar, hos hwilla de trott sig hafwa funnit brist på anlag för detta ämne. Men denna utmönstring efter ut: gallring efter de förmodade anlagen, har I I