Norrländska Korrespondenten – 13 juli 1869, sida 3

grefven af Hanau, den tillkommande kurfursten af Hessen! jag skall öfverlemna dig som en tjuf i rättvisans händer, och, vid Gud, du skall straffas för ditt inbrott l Och jag skall, om menniskors orättvisa fördömer mig, fördraga deto, sade Mayer Anselm lugnt, omen jag skall anklaga er inför ert samvete och in för Gud. Jag skall högt inför hela verlden betyga min oskuld och jag skall anklaga er som brottsling. Och du skall ändå bli dömd;oskrattade grefven. Men hvem är du då egentligen? Hvad rätt har du till den der flickan? Han är min broder, min trogne, älskade brodern, ropade Gudula. Herr landtgrefve, ni säger, att niälskar mig. Nå välan, visa mig detta. Var ädelmodig, förlåt min broder, låt houom gå fritt och obehiadradt härifrån? Låt mig gå med honom, låt edra bättre känslor tala, och jag skall glömma och förlåta allt, jag skall bedja till Gud för er lycka. Låt dessa mörka timmar bli en hemlighet. som aldrig skall gå öfver våra läppar, utplåna minnet af dem med dessa ädelmodiga ord: gå, Gudula, jag hindrar dig icke lo vNej, nejo, ropade den unge fursten smärtsamt, onej, Gudula, jag kan det icke, ty jag älskar dig verkligt, och jag skall nu gifva dig ett bevis derpå!