Kurfursten och Penningefursten. (Novell af Louise Mählbach). (Forts. fr. föreg. n:r) En allee, på båda sidor omgifven af täta buskar, låg framför honom, han gick uppför den med stadiga och säkra steg, spanande åt alla sidor för att upptäcka paviljongen. Öfverallt blott täta häckar, ingenstädes syntes någon byggnad. Men då visade sig midt emeilan buskarne liksom en klar stjerna. Ett ljus! ett ljus! der måste alltså paviljongen ligga, och der vakar ännu någon, der brinner ännu ljus bakom fönstergardinen. En liten smal gångstig, som förde in bland buskarne, låg framför honom. Han följde den i dess snäckprydda bugter bland småträden och stannade slutligen på en fri, cirkelformig plan. I dess midt höjde sig paviljongen och fönstren i den voro klart upplysta. Mayer Anselm stod der stilla, med flåsande bröst och hemtande efter andan, med ögonen nyfiket riktade mot paviljongen, som måhända skulle