Norrländska Korrespondenten – 9 juli 1869, sida 3

med Gudula utföre trappan och sade till henne: vom du tycker om blommor, mitt barn, så tillåter jag dig att gå i trädgården och plocka dig en bukett. Sedan kan du gå ut genom den lilla porten på trädgårdsmuren, emedan det är närmaste vägen. Och så gick Gudula också ner i parken och har gått ut genom bakre trädgårdsporten. Det är allt hvad jag vet, gå nu er väg, och om ni ännu en gång understår er att komma hit, så släpper jag båda hundarne lösa på er, och då får ni se hur ni reder er med dem.b En väldig knuthand undanslog Mayer Anselms arm och tillstängde fönstret. Ett ögonblick stod den unge mannen stilla och rådlös. Hvad skulle han göra, hvarmed skulle han börja? Hvar skulle han söka den förlorade? Hvarthän skulle han nu ställa sina steg? Genom trädgården hade hon gått. Hon hade icke återvändt den vanliga vägen. Han vågade derföre icke heller göra det. Han måste söka henne på den väg, som hon tagit. Nu gällde det att finna denna väg, så att han kunde upptäcka porten, som ledde ut från parken. Han sprang om hörnet af villan till baksidan af densamma, hvarest parken begränsade den. En hög mur, öfverst klädd med jerupikar, inhägnade träd