Article Image
ve detta rim och reson? Nej! Det he tes wisst, Anbemwars, att genom frisk av: betshjelp, lan odlingar, förbättrat arbetar sätt, hnoslojrer och allmän förlofran uppe bringas och utstulder bäras. Men det heter ockfa Måttligt stola bönderna hafwa. Hurun skulle det rå gå med handeln, om bönderna hade födoämnen i förråd eller desto wärre, wore få sulla med skälm, att re ssoffade fig allmänna sådane, får som M. W. få mucket brålar om och söresläar? ÖOch med indnstrien sedan! om jordbrulet skall göda arbetarne få att re hliswa omöjliga för sabrikerna, fom for tra qwickt och magert och mucket foll, ide owana wid litet swålt, ifall on fonjunttur gör dem någon liten fort tid af några månaker eller ett, och på fin höjd annat är — obehöfliga? Och med wåra tanter sedan! sjelfwa källan för handelns och industriens (jordbrul det är ingen industri det) tillgångar, om de icke masas med oupphörliga slatslan? Jo! det gick till fanders Bönderna bleswo herrar och Herrar bönder om icke Lerran Zebaoth, fom anser obehagligt, och all: deles intet mill att allmogen skall ans wända sitt förstånd utöfwer gränsen af fin rote eller sitt religiösa område, säger: derintill skall du gå men ide widare, och just rerinwid låter det till glädje i him melen stå stilla. Sörjande för handel, indnstri och dess sällåder, slickar Han böns derna litet behöflig misswext och låter så och sjn magra nöt äta upp de sju feta. Nackarna bliswa nn böjliga, då arbets hjelpen får gå och förlofran minskas, och tejsaren fordrar hwad honom tillhörer ... ot jo! men. Det är då fom jag nyss nämnt, godt för sollet, att lIunna fom sagt, nöja fig med — litet ... En sup bör man wäl ändå icke missunna dem och den kan wäl inte heller sfada en larl, n. b. om han är karl för fin hatt, men då bör fifmäl staden på den supen, ha den winst fom staten lemnat öfrig, och detta med rätta, ty högsta bildning, högsta wett, finaste folk och finaste seder sinner man i städerna och de böra wäl ha något för att de hysa få mycket rart. Så har ju du alltid, åtminstone förut tyckt och få tyder jag med. Det fmär: tar mig ändå mer, ott du fedsnat mid fadens? ärofulla intressen fom Yrepresentera tandets handel och industri och att du lemnat en sak fom du få löftesrilt började förfäkta, för att med den mest vulgära anftrytning, kasta föros I lämpande skugga vå faster, hwars snille, endast warit synbart uti bemödandet, att leda dina spridda tankar på hos dia omedwetet inneboende storhet och hwars dumhet egentligen består uti en obegriplig swaghet, för en otacksam liten franter, fom faltar sig B. Men eftersom du nu jattat ett Deflut: att ej widare trötta i forrefpondent wäg och hwad mera är: säga dig få faft derwid, mill fafter icke sörbittra skiljsmesfan med några tårade utgjntelser. Lönande ondt med aodt, ber hon dig på resan medtaga den glada wiss heten om, att faster aldrig kan bli ond på fin bästa guldgosse, utan är nog städse till hans tjenst, i fall ledsnad efter trött het hindra honom frå faft wid hans heroitisla beslut. Till återtjenst, der dig aldrig mer kalla något fruntimmer för nille, ty ordspråket säger: alla fnillen supa och det låter fult för den, mot all spiritnosahandel — på landet, ifrande faster Rebecka. P. S. Apropos nillen få kära hjertandes, hälsa nono, att min olyckliga litnelse af hans berömwärda patriotiska prodnktivite, med Odens galt, alldeles intet war den ringaste hänsyftning på något frinaure flöft fom han tyckes mottagit ten. Husch! jag är lika rädd för Nono fom för Hemgraiwen och will wist inte stöta mig med soll. -Bm i. Vg

9 juli 1869, sida 4

Thumbnail