Norrländska Korrespondenten – 6 juli 1869, sida 2

— IItmarsch och fältmanöver. I Hernösandsposten läses: Förliden fönraggmorgon begaf sia den härstädes förlagda afdelningen af Swea Artilleriregemente, medtaganre hästar och kanoner, utåt landet på en så kallad tågmarsch. Till tåget anslöt sig en del af härwarande skarpskytteförening. Den under hala dagen tryckanre wärmen ajorde täta raster nötwändiga; wid Ytterskog i Säbrå focfen dröjte man omkring 1 13 timma för att hwila hästar och folk. Tåget forts gick sedermera utan något längre uppes håll till Utansjö, der en mindre fält manöver utförtes. Mot den fingerade fienden utsändes först skarpskyttarne med ordres att bilda kedja genom en nära angränsande skogsdunge. Sedan detta stett helsade man fienren först med gewärskott, hwarefter artilleriet inföll och afnjorde bataljen. Efter stridens slut tånade man med skarpskyttarnes musik i tåten ned till brutet, der disponenten, h:r Unden, på bästa sätt ordnat allt till de anlommande truppernas beqwämlighet. På aftonen samlades brukets och de närgränsande byarnes ungdom; man dansade i det gröna och) roade fig på bä sta fött till långt in på natten. Vår följande morgon åtskiljdes trupperna; ffarpflyttarne återmände till Hernösand, hwaremot artilleriet fortsatte marschen till Gudmundrå, hwarifrån det hit åter anlände på tisdagsmiddag. — Smäfoglarnes nytta. J A. B. läses: Wid landtbruksakademiens fena: ste sammankomst meddelade professor Arrhenius en skrifwelse från öfwerste Stål rörande de ätgärder han widtagit på fin egendom till befrämjande af ftararnes trefnad och förökning. Det är allmänt kändt att småfoglarne, fom tef: wa af larver och insekter, äro till stor nytta, men lita kändt är att de af oförs ftånd och egennytta förföljas. Af huru stor nytta stararne äro erfor den fom strifwer dessa rader för några år sedan. J grannskapet af hufwudstaden, utanför Roslagstull, innehade numera aflidne professor Dahlström ett lanttställe, Mellan-Fretcati, på hwars egor fanns ett stort antal gamla ekar. Då jag nå: ara dagar på sommaren war professor Dahlströms gäst och med honom gjorde promenader i trakteun, observerade jag att på alla arannställena i trakten woro alla frukträren, tfrugbärg-buftarne och ekarne nästan kala, enär allt löfwet hade förtärts af larver och insekter. Hos Dahlström stodo alla de ofwannämnda träd och buskwäxterna frodiga och i i full grönska. På grannställena hade träd. gårdsmästaren af oförstånd förföljt fmåfoglarne, skjutit bort dem och förstört deras bo. På några ställen hade man till och med strukit tjära och instoppat småsten i alla sådana hål på ekarne, der stararne haft do året förut — allt för att befrias från ffadedjuren. Hos Dahlström åter lemnades småfoglarne ständigt i fred och stararne fingo i ostörd re bygga bo i etarne. Foalarne, som hade ökats i en förwånande mängd, gjorde honom ingen skada, twärtom de förtärde de larver och insekter fom annars äfwen hos honom skulle anställt förödelse, och han hade således i den frodiga mwmärts ligheten en rik ersättning för det skydd han gaf småfoglarne. — Soeriges största handelsfartyg — yttrar Gefleposten — en prydnad inom