Norrländska Korrespondenten – 6 juli 1869, sida 2

flera handelshus. Jag måste i morgon aflemna dem och afgifva sluträkning, emedan jag nu naturligtvis icke längre kan föra dem. Den lilla sysselsättningen är slut, och kompanjonen till den rike Nathanson får flera sylselsättningar och har större arbeten att fullända. Lef nu väl, fader Baruch, i morgon, när vi träffats, är allt öfverståndet, och jag är då Nathansons kompanjon. vOch fästman till hans dotter, lilla Viola Rahel sade Gudula, under det hon kastade en duk öfver hufvudet och gjorde sig färdig att gå. Och då flyttar du naturligtvis äfven från den lilla smutsiga judegatano, sade Baruch, obort tili den stora förnämsta gatan, der de rika af vårt folk bo, du skall kanhända, liksom den rike Nathanson, för en ansenlig penningesumma köpa dig tillåtelse att bo utanför judestaden, vid de der präktiga gatorna, der de stora grosshandlarne residera. Nej, hvarken nu eller någonsin skall jag det göras, utropade Mayer Anselm lifligt. AJag skulle derigenom bli mitt folk och mig sjelf otrogen och skulle synas förakta mitt folk i dess förnedring och armod, såsom de dumma kristna menniskorna göra. Nej, här midt bland mitt folk vill jag bo, och vill med er dela de goda dagarne, liksom ni delat de onda med mig.