Norrländska Korrespondenten – 6 juli 1869, sida 2

kyss på den. Gudula darrade lätt och en dödsblekhet flög öfver hennes kinder, men den unge mannen såg det ej, ty han höll ännu sitt hufvud nedböjdt öfver Gudulas hand, som han tyst och tankfullt fortfor att trycka till sina läppar. Men Gudula drog med en lätt rärelse handen undan, och uu darrade Mayer Anselm, som tycktes uppvakna ur ett djupt begrundande. Du är således af den meningen att jag skall antaga förslaget, Gudula? frågade han. Men har du äfven betänkt att jag icke älskar flickan? Gör jag icke orätt i att gifta mig med henne, då jag ej tänker på henne sjelf utan endast på hennes penningar? Skall jag kunna göra henne lycklig utan kärlek? Du skall göra henne lycklig, Mayer Anselmo. svarade Gudula, under det hon långsamt, liksom af en tillfällighet, vände bort ansigtet. oDu skall göra henne lycklig, ty hon älskar dig och får ju tillhöra dig. Men nu, lef väl, Mayer Anselms, fortfor hon, i det hon hastigt lade tillhopa det hvita tyg, på hvilket hon sytt, vjag kan ej dröja längre, jag har lång väg att gå. Men vill du bli hos min far, så gör det. Nejo, sade Mayer Anselm, i det han reste sig upp, sjag måste äfven bort. Jag får sitta uppe hela natten för att ställa i ordning och afsluta alla de böcker, som jag hittills fört för