Norrländska Korrespondenten – 15 juni 1869, sida 3

man någonsin fan få fe på en örlog8man. Karlarne tycktes oss wara modiga, breraxlade och starka samt utomordents liat höfliga och artiga. De officerare, i hwilkas hand detta fartyg är anförtrott, bära wittne om den höpa grad af bildning fom nordens fjörofficerare erhålla. Alla tala obehindrart engelska språket, hwilket för oss smickrande förhallande wi, jemfördt med minnet af andra nationers fjösofficerare, särskildt erinra of. Allt ombord är i en ordning, fom kan tjena till mönfter; alting rent och nätt. Kaptenens hytt är det allra näpnaste och konfortablaste lilla förmak: på alla wänggar taflor, framställande sjöslag och scener från befälets aflägosna strand; midare porträtter af Sweriges renenter. Der finns tung Carl XV med fina bivber, prinsarne Oscar och August, deras moder, hustrur och barn. Det råder i detta rum en werklig bemtrefnad med ref; lilla byrå, bord och piano. Böcker, refebeffrifningar och konstsaker bära wittne om chefens bildning. Stora kajutan och officerarnes hytter äro i allmänbet rymliga och belägna i närheten af der fens. Swenska sjö officerarnes uniform är utomortentligt ståtlig; den är ide belas stad med ven öfwerdrifna mängd af guld: galoner, fom man fer på de franska och engelska officerarnes — och ändå äro dessa enkla auldbant tillräckliga för att en officer med rang skall wäcka den all männa beundran, fom smak och konst ensamt kunna framkalla. J går ren 15, under det dessa fartyg höllo på att ankra nästan bredwid hbwarandra i norra floden, inträffade en händelse, fom lyckliatwis flutade med en obetydlig skada, fom tillfogades vet swen ffa örlogefartvaet. Floden fom Gefle att swänga, och detta fom derunder att med fin after flå emot Semiramis. I ögonblicket blef vet lif och rörelse på båda fartygen. Tack ware båtsmännens gälla pipor, i förening med officerarnes fommanto-rop, woro i ett nu 700 wiga siömän sysselsatta att förekomma den stara, fom botade deras fartyg. På samma gäng syntes ett dussin eller flera bogserinasbåtar samlade omkrina, hwilka alltid äro färdiga att erbjuda sin hjelp, ifriga om en liten förtjenst. En antogs af Gefle, som nu förres till ett säkert ställe, högre upp åt floden, med förlust endast af några tåg och en del af mefans seglet. ————