Norrländska Korrespondenten – 15 juni 1869, sida 3

färligt, men tillika sublimt utseende, hvaraf Nehala säkert frapperades, ty hon syntes förglömma sig vid betraktandet af den döda. Men hastigt höjde hon hufvudet lik en skrämd hind och lyssnade. Ett från vattnets sqvalpning urskiljbart buller hördes; efter hand blef det tydligare;sorl af röster, åtföljdt af ljudet af hastiga steg. Nehala inhöljde hastigt likets hufvud i täcket och skyndade till lampan för att släcka den. Men innan hon haft tid dertill bortrycktes lädergardinen, som tillslöt kojans öppning. och den Store Örnen störtade in, åtföljd af Henriette. Begge utropade på samma gång namnet: — Louis! Nehala betraktade dem med förvåning. — Hvar har du gjort af honom? Hvar är han? sade Pascal flämtande. Hon utvisade med en åtbörd stället. Heuriette ilade dit, undanhöljde kappan, nedlutade sig öfver liket och studsade tillbaka med ett fasans utrop. — Död? frågade Store Örnen, hvars blod isades. Negrinnan kunde icke svara. Hon hade fallit på knä vid bädden, utsträckte händerna och framstapplade Louis namn.