Norrländska Korrespondenten – 8 juni 1869, sida 3

liten trädgård ät sig. Dessa jordbitar behöfde ide wara stora och ide heller be höfde de bestå af den bästa jorden, utan wore det nog om den blott more få bes skaffad att den utan för stora kostnader lunde förbättras. Wid de allraflesta landts egendomar torde förefinnas en och annan mindre ouppodlad jordbit, fom för ändar målet more tjenlig och hwarest arbetarne tunde åt fig få uppbryta en liten täppa der de lunde winna utrymme för ett par frultträd, några bärbuskar oh ett litet land för kökswäxter; men om man skulle nödgas uppoffra ett eller annat kappland jord till hwarje arbetare af sjelfwa åferjorten, tro mi att denna uppoffring wäl slulle betala jig. Öwar oc en som sysselsätter fig med trädgårdsodling wet huru för den jord bit fom han sköter slutligen blir honom och huru swårt han har att skiljas från densamma. Antag att hwarje arbetare hade fin lilla trädgård att syssta med på lediga ftunder, i denna ett par fruktträd, några frusbärs-, minbärsoch hallonbuslar, en liten säng med smultron, utryms me för litet ärter, bönor, persilja, morötter m. fl. rotsaker, en liten gurklist, hwarföre ide äswen en liten lift med blommor, samt slutligen en berså hwarest arbetaresamiljen hade tillfälle att tillbringa en och annan friftund od) en och annan gång under söndagarne der läsa en predilan eller annat uppbyggligt, månne detta slulle blifwa utan inflytande på arbetarnes uppförande i öfrigt? Wisst icke! Och arbetarens barn, hwilia fålunda hade egua bärbuftar och frultträd, skulle låta bli att snatta bär och frukt och man sluppe att förarga fig öfwer de otäda ftatarungarne, och då dessa derjemte blefwe i foltstolan underwisade i trädgårdsskötsel och hemma hade tillfälle att tillämpa de erhållna lärdomarne, skulle detta icke heller wara utan inflytande på det uppwäxande slägtet. Det skulle kunna strifwas mycket öfwer detta ämne, men det ofwansagda torde möjligen wara tillräckligt att fästa uppe märksamheten på den ifrägawarande saken, hwilken — så tro åtminstone wi — är af mycken wigt, och så widt wi förstå kan det ide gifwas några synnerliga fmårigs heter för hwar och en, som rittigt will åt fina arbetare bereda fmå trädgårdar. Säkert gifwes det ide något bättre sätt att få pålitliga och arbetsamma tjenare, än att ådagalägga, det man will dem upp riltigt wäl och säkert skulle en dem tilldelad dylik förmån äfwen i fin mån bi draga till att öla deras tillgifwenhet mot fina husbönder.