Att intet åtal mot lyrkoherden PBalmaren blifwit wäckt inom den vomfana, der han bor, synes af följande intyp,?) hwaraf mi enrast utesluta reciten, såsom innehällante i forthet hwad här ofwan är omtalatt: På begäran af hr TC. H. Palmgren warder härigenom intyaadt, att seran, få och ehuru hr kronofogren den 5 sistlirne Februari för här uppaifna ändamålet till undertecknad insändt sitt wid förhöret förda protokoll; bar domstolen ej an: fett fig böra föreskrifwa det åtal mot Palmaren skulle ega rum, enär ban hwarken för wisst brott blifwit angifwen eller stämning å honom begärd; och warder derförutan intygadt att kyrkoherden Palmaren, mia weterligen, icke warit wid Westbo häradsrätt tilltalad för an: nat brott än skoasåwerkan å sitt inne hafwante boställe. Sjöåfra den 27 Mars 1869. På tomare-embetets wägnar Victor Ekenman. J sammanhana härmet införes följanre intyga, hwarwid upplyses att den ene af de untertecknade, fanjunkaren Wetterhall, är måg till kyrkoherden Palmgren: Wi intyaa att det är såwäl wår egen fom ock hwarje med sundt förnuft beaåfwad ärlig och rättänkande menniskas tanke och öjwertygelse, fom känner för: bållandena rörante hr kyrkoherden M. Palmgren, att nämnde kyrkoherde af ill. wilja blifwit på lögnaktiga, obewisade I rykten misstänkt för förgiftning af twenne perfoner, och att detta liffom öfrigt ö är en likaså skamlig fom oförtjent förföljelse. Hestra den 24 Mars 1869. C. A. Wetterhall, A. G. Seth, fanjunkare wid kongl. kronolänsman i Jönköpings regem. Westbo härad. Till dre utspridda ryktena hörer att kyrkeherten P. skulle hafwa wåldtagit en qwinna bakom altaret i en af fina för. kor. Osannfärdigheten häraf framgår af följande intyg: Att altarborden i Hestra och Gryteryts kyrkor stå intill kyrkomuren och få: letes finnes bakom altaret intet rum, der någon wåldtägt kunnat föröfwas. Tunnerbohult den 26 Mars 1869. J. A. Norlen, v p. I. Bland tem fom hördes wid poligundersökningen war en qwinna, hwilken berättade att en af de aflidna pigorna, wid namn Lena, hade i lifstiden för henne berättat, att kyrkoherden P. brutit fig in genom fönstret å en bod inwid bhens nes stuga och, seran han sålunda berett fia tillfälle till denna, wålttagit Lena, hwarefter hon blifwit hafwande. Wid besigtning af bemälta fönster har detta befunnits få litet, att ide någon annan än ett barn ffulle kunnat krypa in derigenom. Det war således omöj: liat för en få ftormwärt man fom tfyrtoberden P. att göra det. Och när fjelfwa ut: (eler in-påna8 ) punkten för Lenas ouwittnade beskyllnina är oriktig, så är det wäl åtminstone starkt skäl att antaga, att äfwen de öfriga delarne af hennes berättelse woro oriktiga. — Lena hare dessutom wid ten tiden lefwat tills sammans med en f. k. fästman. Det är wäl antagligt att han war orfak til bafwandeskapet och att detta skylldes på kyrkoherden, emedan detta ansågs böra i någon mån ursäkta förhållandet. — Med trenne wittnen uppgifwes kunna styrkas att bon redan fyra är före fin vöd sagt: när jag dör en gåna, få dör jag mycket hastiat, och dagen förrän hon reg yttrare hon till en bekant hustru, bwars tyrkwäa nit förbi Lenas stuga: När vu går förbi i morgon, få gå in, om min stunaurörr är öppen, ty då är jag röd. Så skedde, och Lena bes fanns död. Hwar den andra pigan angår, få war bon för vet första nära slägt med tyrtoberden Palmaren, och för det andra dog bon ide i Hestra, der han bor, utan hes en bekant 1!, mil derifrån, dit hon I bare bliswit slickad och der hon afled dagen derefter. Om nu tessa piaor warit föraifna, hwilket ide på något fött är ädagalagdt, få är det ännu mindre bewifart eler njordt sannolikt, att kyrfoherden Palmgren förgifwit dem. Man har sagt att tyrkoherden Palms aren rumt från lantret Aftt han reft I