Norrländska Korrespondenten – 8 juni 1869, sida 3

Om arbetareträdgårdar. Då författaren till dessa rader fommaren 1867 besökte Paris, hade han der tillfälle att fe ett flags ytterft fmå träds gårdar eller täppor, hwilfa fyntes honom wara förtjenta af större uppmärksamhet än mycket storartad han etjeft hade tillfälle att fe i trädgårdswäg. Tätt inwid invalidhotellet funnos nemligen ett större antal mycket små anläggningar, hwilka wisserligen icke utmärkte sig för skönhet men som dock, i ett annat afseende, som sagt är, ansågos förtjena uppmärksamhet. Hwarje invalid bade nemligen fått fig tilldelad en liten trädgård af omkring 200 qvadratfots yta, fom han egde att an: wända och sköta helt oc hållet efter eget behag. Det war en werklig glädje att fe huru iuvaliderna hwaraf somliga fat: nade en arm, andra ett ben o. s. w. det oaktadt sysslade i fina små täppor, och sälert gjorde de dem mycket lyckligare, än de eljeft skulle ha warit. Hwar och en röjde sitt eget skaplynne mid anmändans det af fin täppa, od) det war werkligen högst intressant att studera detta deras olika sätt att anwända fin jordbit. De allra flesta hade dock försett sig med en liten berså, med ett säte uti, hwarest de kunde sitta inom den löfrika bersåen och njuta swalka, men eljest odlade den ene ett, en annan ett annat; blomsterbuskar, örtartade blommor, kökswäxter, fruktträd i dwärgform etc., allt war här föremål för odling. En hade spalierat kronan på ett fruktträd i dwärgform, så att den föreställde den franska örnen, oc) en ans nan hade en liten reservoar med matten, hwari stod ett litet skepp på hwars flagga läftes Vive la France! Det behöfwer wäl knappt nämnas, hwilten wacker ide låg till grund för att till: dela dem, fom offrat fin ungdom och mannakraft och wågat sitt lif till födernes jordens förswar, en, om ock liten torfwa af denna jord, att syssla med på gamla dagar. Jnom wårt eget fädernesland finnas säkert många tusen medborgare salnande en jordbit som de kunde anwända efter eget behag, hwilka dock utan kännbara uppoffringar skulle funna tilldelas en dy lik förmån, nemligen statdrängar och dy: lika personer på landsbygden. Wi tro att det skulle lända till husbondens egen fördel om han tilldelade hwarje sådan en jordbit, som han fick anwända till en