Norrländska Korrespondenten – 4 juni 1869, sida 2

— Nehala har intet snille, sade hon leende och förlägen; det säkraste för henne är att tiga. Louis fick icke tid att fortfara i sina forskningar efter Nehalas ideal. Ett sällsamt rop hördes från det inre af huset. Nehala upplyftade hufvudet; ropet förnyades. — Det är den Store Örnen som vill tala med Nehala, sade hon lifligt i det hon lemnade stället. Måtte min bror hafva tålamod till dess jag kommer tillbaka. 5. Lemnad åt sig sjelf, återkom Louis till tanken på Henriette och det farliga läge i hvilket de begge befunno sig. Hans första omsorg blef att se omkring sig och orientera sig. Snart igenkände han Svarta bergei der han lemnat sina följeslagare och från hvilkets spets man kunde, utan att sjelf upptäckas, se ned öfver dalen. Grefven beräknade att den af Laffut anförda truppen borde i detta ögonblick anlända dit, och han var betänkt på utvägar att med suaraste förena sig med dem. Utbytet af kommendant i stället för chevalier de Roselles, kunde icke annat än påskynda hans aflägsnande ifrån stället, enär det icke var sannolikt, att den Stora Örnen skulle godvilligt lemna platsen. Men Louis borde likväl ännu en gång se kommendanten, och dennes