Norrländska Korrespondenten – 1 juni 1869, sida 3

marande rilsdag wäckt. Det wisar fis deraf, att swenska nationens kärna ä lifliat öfwertygad om ordenswäsendets för träfflighet, hwadan ock det borde anwän ras i widsträcktare kretsar än hittills. Tr af det goda fan man ju aldrig få för mygket! Det är cmellertid af wigt, i anseende till olika jörtjenster hos wåra tjenstehjon att mi ha mera än en orden, och mera än en grad af hwarje. Bäst wore kansle. att i allt följa wår allernåvigste konungs föredöme, od) således bibebålla alla 4 me warande swenska ordnarne, med deras grader af riddare, Iedamot, fommens dör och fommendör med ftora forfet Endast de utmärltaste af wåra drängar borde då bli kommendörer med stora kors de utmärktare kommendörer, etc. etc, fer ran de först blifwit utnämnde till rid dare eller ledamot. Wåra ftalldrängar, såsom häftfartar, synas lämpliga att göras till riddare af den ena eller an: dra orden, allt efter deras praftiffa dugs lighet efter högre intelligens, då deremot ryltarne i sähusen, såsom hafwande wård om hjorden, snarare böra utnämnas till ordensledamöter. Ordenstecknen må göras lila med de nu befintlige. Låtom of nu på tjenare, ftattorpare dagkarlar, m. fl. försöla detta ädla och bepröfwade korrektiv mot förderfwet, ware fig detta sednare under form of emigra: tion eller deprawation wisar sig bland tjenstehjonen! De helsosamma frukterna af wår fosterländska werksamhet skola icke uteblifwa. Wän af ridderskapet och ordnarne.