Norrländska Korrespondenten – 4 maj 1869, sida 3

(Jnsåändt.) Samtal mellan Per och Päl. Pål. Har du nyligen warit nere i den der få kallade hemgrafmen? Per. Nej wisst ide Hemgrafwen är den trefligaste krog wi ega. Pål. Huru så? Ber. Åyp, ver brister ljus. För öfrigt borde wäl ett sädant ställe, der lifwet litet emellanåt förekommer ganffa brokigt, ide gynnas af ett undan flymdt läge. Pål. Det är font. Men fer du derpå fär man ide göra afseende — omsättningen, vet är hufwussaken; och i hemgrafwen trifs kunderna ganska port. Detta wisar fig nog bara man går gräns ten förbi. Per. Omsättningen, will detta fäga superiet — och det skulle wara hufmudsalen —? Då, vå undrar jag ide, att vet är fom tet är. Pål. Hur är tet tå? Per. Det är få, att bär fins en hemaraf, en graf för frirfulla hem. Pål. Aba, nu begriper jag ordet Men wet du hwad jag i så fall tycker? Per. Säg ut! Pål. Att brånwinsrörelsen i stad eller på landet, genom bolag eller ens slild, är ex — hemgraf. Per. Det fade vu sant. I ala fulla fall må det få gå i min tid; sedan må bolaget motwerka superiet. Pål. Det gjorde det aldrig! Ö.