och göras förmånliga för en ökad pros tuktion eller tilmerfning. När kapitalister nedlägga stora fums mer i en fabritsrörelse, pästår man efta, att re i tylita företog anwänta penningarne äro allt hwar fom behöfs. Men någen eftertanke skall wisa tläfas ven, att penningzen är maktlös i alla tillwerlningaföretag, em ett wer ligt fas pitol i form af menskliat arbete, föra, lläter, werltyg etc ide tan erhållas från te samlare besparingarne af förut utförtt arbete. Det är penningens mellankomst fom för ren oerfarne förwirrar den rätta larakteren af dylila förhållanden, Ef: tersom nästan alla utpifter bestridas me: telst penningar, händer vet att pennins gen betraktas såsom tet wäsentligaste i utbytet; och eftersom penningen icke för: swinner utan endast wexlar egare, före biser man den förstöring, som eger rum, rå ten begagnas till improdultiva uts aifter, vet mill säga fårana fom ej lem: na någon afkastning. Alldenstund penningen endast öfwerflyttas, tror man, att riferomen enrast öfwergått från flösaren till andra persener. Kapitalet är, egentligen taladt, öfmers ffottet i affoftning öfwer förbrulninges tostnaden. Om skötseln af 50 tunre land hwetejord åfamfar landtmannen en kostnad motswarande wärdet af 100 tunnor hwete a 30 rtr pr tunna, och afkastningen af be 50 tunnlanden upp: vår till 200 tunnor, wärda lika mycket pr tunna, så skall han hafwa wunnit 100 procent på fin slötsel af jorden. De 100 tunnorna hwete, hwilla han bar qwar såsom werklig winst, äro hans lapital, ech med denna winst kan han inläta fis på andra företag. Ena hälf: ten af afkastningen ersätter, hwad han förbrukat; den återstående hälften är kapital i dess werkliga form ech fan res presenteras eller föreställas af antingen ault, siljwer eler papperemynt. Så betecknas det werkliga kapitalet af den allmänna hushållningen oc har fått namn af stats konomi. Arbetet är således ten enda lälla, bwarifrån wälstånd etter kapital här: flyter. Penningen är icke wälstånd och är icke berättigad till högre aktning, än tet som ten representerar, eller arber tet. Då arbetet rätt Mötes och meter: gällee, ligger deri ben rätta grunder till en natiens storhet och wälstånd. En bekant statsekonom i England, Adam Smith, yttrar i ett of honom ut aifwet namnkunnigt arbete, Folftend Wätftånd, dessa ort: Arbetet war det första pris, den ursprungliga föpes penning, fom betaltes för allting. Det war ide med gult eller silfwer, utan med arbete, fom hela werldene egedetar i begynnelsen föpte8. Det är dere för arbetet, och endast arbetet, fom mens menniston har att tacka för allt hwad ben eger, fom är af wärte och fon ut: bytas. Arbetet är den kraft, fom böjt henne upp ur wilkens tillständ — tet har föräntrat den nakna ödemarten och ten tystra skogen till uppedlade färesfält — ret har bestrött jorden mer fär der, byar och ståtliga boningar, det har betäckt hafwen med skepp — det bar tillintetgjert afständen genom telegrafens talegäfwa — tet har gifwit allt, fom tjenar ret civiliserade lifwet till begmäm: lighet, smak och) wålståänd. Sådant är arbetets werk J sannina, lånat ifrån att wara en förbannelse för jorden och menniskan, är arbetet twärtom en måls signelsel Arbetet bär således ret äldsta adelds märket på sitt änne, vå med adel mes nas en utmärkelse för inlagda förtjens ster och berömliga gerningar. Och are petaren fan i detta medwetande blicka fin omkring på jorden med samma och 144 EE A25 liite