under sednaste år meggifna nedsättning, eller en mark för sleppundet. — Bedrägerier, konkurser, rymningar o. s. w. hör man nästan dagligen oms talas, klagar Kristianstads-bladet, allt bes tänkliga wittnesbörd om att samhället är illa sjukt. Tidningen omtalar derjemte, att nyligen en hemmansegare, ofta anlitad fom auttiongförrättare, gjort en mycket rustig konkurs, bwarigenom måns ga komma att tira betydanre förluster. En annan hemmansegare, fom för den förstnämnde ilklädt fia borgen till ett belopp af ide mintre än 20,000 ror, har några bagar hållit fig undan från hem: met och sros wara rymd till Amerika. -Helwetesmaslin. Från Dal strif. wes till W. P. följande berättelse om ett nyligen tillämnadt mordattentat: J hemmanet Norra Hällan, Ferglanda sockn, tilldrog fig för nägra dagar sedan följande. Ett fruntimmer, fom först tom ut om morgonen för att öppna gåängsdörren, warfeblef ett patet på trampen, fom bade blijwit ditlagdt under natten. Patetet war wäl omslaget med snören och innehöll ett litet skrin, cirta 12 tum långt, 9 tum bredt och 7 a8 tum djupt, öfwerllistradt med papper å alla sidor och i hörnen med gula remsor få att det litnade en stor cigarrläda. Nyckeln war inlagd i ett papper och fastbunden of wanpå locket. På lodet lästes i pryre ligt prentade bokstäfwer: Ömt älskade wän, Tillhör Johannes Andersson eller Horngren, Försmå ej det en älffad hand vig ffictat bar, Lät ingen annan det få fe, Upplös det sjelf, Johannes Horngren! Den lycklige adressaten Johannes An dersson, fom under tiven tillkommit och wisade en lätt förklarlig nyfikenhet att lära känna beskaffenheten af den mystiska presenten, applicerade till den ändan nycleln i det på framsidan af skrinet bee fintliga nyckelhälet och wred omkring — men ban war wäl i brädskan något hård händt, vet wille ide gå utan skäret gick af. Joh. Andersson fränbröt vå botten på skrinet, hwilken war fastsatt med små träånaglar. Då trädde ett innehåll i dar gen lika owändadt fom hemskt att äse, nemligen 3 skarpladdade pipor. Piporna, hwilka woro bildade af gasrör, woro ins stuckna med bakändarne i ett ekstycke, 3 a 4 tum i fyrkant. Twenne af dem mynnade uti skrinets framsida på hwar fin sida om nyckelhålet, och den tredje, som läg snedt öfwer de andre, mynnade ut bort emot skrinets ena hörn. Dä, såsom förut är nämndt, alla yttersidorna woro öfwerdragna med papper, kunde nas turligtwis hälen för mynningarne ej synas; det wäl formade nyckelhålet war det enda fom warsnares. På baksidan af det omförmålda ekstycket war ett låg anbragt fom skulle gifwa eld. Detta läs hate åstadkommits genom delar af ett gammalt bössläs, nemligen hane och fjedrar som woro fastajorre wid en liten fyrkantig jernplät Frän läset utgick ett ganska kenstmessigt giller hwarigenom hanen hölls i spänning och som stod i förbindelse med en liten under nydelhålet befintlig träslån, hwilken, få snart nydeln widrört densamma, ögonblickligen bade fatt hela mekaniken i rörelse och gifwit eld. J ekbiten war widare insatt en cylinder med knallhatt; men fom pir